Paus från sociala medier

Det är många som ställt mig frågan varför jag inte uppdaterat min blogg på länge. Det värmer mitt hjärta att veta att mina inlägg varit saknade, varför jag faktiskt överväger att försöka komma igång med skrivandet igen. Dock har jag för tillfället inte riktigt något storslaget på hjärnhinnan att skriva om, och några ”det här gjorde jag idag”-inlägg ödslar jag definitivt inte min tid på att skriva… Lika lite som det tilltalar mig att läsa sådana inlägg har jag intresset att skriva det samma helt enkelt… Så till vida att det inte är något riktigt extraordinärt förstås.

Det är trots allt inte bara bloggen som fått eka tyst de senaste månaderna för min del! Även övriga sociala medier av mina har under längre perioder fått stå ouppdaterade. Till en del grundar sig dessa pauser i att jag haft en hel del att stå i med sen mitt inträde som delägare på Gym1. Men främst så har jag helt ärligt kommit att känna en viss avsmak för att blotta mig socialt.

I bråda och krävande tider kan sociala medier helt enkelt komma att kännas fruktansvärt stressframkallande för min del. För tyvärr kommer en inte ifrån det faktum att en som företagare måste synas och höras stup i kvarten för att typ vara övertygande nog i sin yrkesroll eller så har en ingen chans på marknaden… Känns det i alla fall som! Men vem orkar sitta och uppdatera sina sociala medier med jobbrelaterade inlägg då redan 95% av ens dygn kretsar kring arbete? Inte jag i alla fall! Ej heller finner jag det givande att slå på ett fakesmile inför kameran för att som bildtext ljuga ihop en text om hur hög på livet jag är då jag stundvis inte haft en aning om vad det varit för veckodag, inte haft tid för egen träning eller över huvudtaget egen fritid eller kommit på mig själv med att sätta hårborsten i kylskåpet. Vem skulle jag försöka övertyga med det liksom?

För någon kan detta låta som ett bittert inlägg, men det vill jag med ens slå tillbaka. Detta är ett ärligt inlägg! Det jag kommit att skriva om här är bara en liten inblick i hur mitt liv beroende på de val jag gjort sett ut fram till det att sommarvärmen kom och lugnade ner tillvaron. Jag är mer en nöjd över allt jag lyckats åstadkomma under hösten, vinter och våren även om jag såklart önskat det vore ännu mer! Nu välkomnar jag dock sommaren med öppna armar utan några som helst förväntningar!

Summer! Surprise me!

Annonser

Hjärnan på standby…

…är en rätt bra beskrivning på denna söndags status för min del. Jag vaknade kring kl.8 söndagen till ära, steg upp och fixade till morgonmål, åt min frukost… Och där satt jag sen vid köksbordet och stirrade tomt framför mig. Kan väll nästan säga att det blåste korsdrag i öronen på mig!

Jag gjorde ett försök att ta mig till gymmet under förmiddagen för att kanske få lite ordning på tankarna. Själva gymträningen blev det dock inte mycket av eftersom jag såväl hade enorma koncentrations-svårigheter som brist på energi. Det har minsann varit ena hektiska veckor på sistone, vilka jag också beskrev i mitt förra inlägg, alltså har både sömn och kosthållning kommit att lida betydligt. I mitt huvud har tankarna dominerats av funderingar kring huset och den så efterlängtade flytten som verkligen kommer äga rum under den kommande veckan.

Även om jag tidigare varit så strikt inställd på att allting i husets nedre våningen måste vara klart in i minsta detalj innan flytten sker har jag nu slopat de principerna och kör istället all in för att flytta så snart som möjligt. Dagarna alltså bara flyger förbi, och det värsta är att jag inte ens träffat Silje sen första maj!!! WTF!!!??? Tur så har vi inplanerat träff för inspelning av den kommande veckans avsnitt av Dynamiska duon imorgon kväll!

Men jo… Då en har mycket på G påverkas såväl sömnens kvalitet som kosthållningen. Jag som annars inte drömmer nattetid har under den senaste veckan haft drömmar av alla de slag som gjort att en vaknat och konfunderat försökt lista ut ifall det verkligen varit en drömm eller verklighet. Finurligt nog har till och med jag glömt bort mig med att äta som annars har som en inbyggd klocka att vara hungrig var tredje timme… Och en kan ju tänka sig vilka kostvalen blivit då hungern sedan slagit till och jag förvandlats till hangry Janet… Tålmodighet är en egenskap som absolut inte existerar vid sådana stunder!

Kan bara konstatera att denna fas är en del av livets många kontraster! Visst känns det aningen jobbigt för stunden men strunt samma, det är övergående. Elämä on helt enkelt!