Hjärnan på standby…

…är en rätt bra beskrivning på denna söndags status för min del. Jag vaknade kring kl.8 söndagen till ära, steg upp och fixade till morgonmål, åt min frukost… Och där satt jag sen vid köksbordet och stirrade tomt framför mig. Kan väll nästan säga att det blåste korsdrag i öronen på mig!

Jag gjorde ett försök att ta mig till gymmet under förmiddagen för att kanske få lite ordning på tankarna. Själva gymträningen blev det dock inte mycket av eftersom jag såväl hade enorma koncentrations-svårigheter som brist på energi. Det har minsann varit ena hektiska veckor på sistone, vilka jag också beskrev i mitt förra inlägg, alltså har både sömn och kosthållning kommit att lida betydligt. I mitt huvud har tankarna dominerats av funderingar kring huset och den så efterlängtade flytten som verkligen kommer äga rum under den kommande veckan.

Även om jag tidigare varit så strikt inställd på att allting i husets nedre våningen måste vara klart in i minsta detalj innan flytten sker har jag nu slopat de principerna och kör istället all in för att flytta så snart som möjligt. Dagarna alltså bara flyger förbi, och det värsta är att jag inte ens träffat Silje sen första maj!!! WTF!!!??? Tur så har vi inplanerat träff för inspelning av den kommande veckans avsnitt av Dynamiska duon imorgon kväll!

Men jo… Då en har mycket på G påverkas såväl sömnens kvalitet som kosthållningen. Jag som annars inte drömmer nattetid har under den senaste veckan haft drömmar av alla de slag som gjort att en vaknat och konfunderat försökt lista ut ifall det verkligen varit en drömm eller verklighet. Finurligt nog har till och med jag glömt bort mig med att äta som annars har som en inbyggd klocka att vara hungrig var tredje timme… Och en kan ju tänka sig vilka kostvalen blivit då hungern sedan slagit till och jag förvandlats till hangry Janet… Tålmodighet är en egenskap som absolut inte existerar vid sådana stunder!

Kan bara konstatera att denna fas är en del av livets många kontraster! Visst känns det aningen jobbigt för stunden men strunt samma, det är övergående. Elämä on helt enkelt!

Annonser

”Lifvet” just nu… 

…är fyllt av husrenovering och arbete. Seriöst, inte mer än så faktiskt. ”Nej men vad kul” tänker säkert någon nu, för husprojekt är ju skitkul… nooooooot!

Till sanningen hör att detta projekt varit alldeles för långdraget enligt min mening… Orsak? Det lämnar jag oskrivet. Huset blev hur som helst i vårt ego i november 2015 och ännu då var känslorna kring ”jag är husägare” rätt upprymda och spännande och mina visioner kring renoveringen bara fladdrade kring huvudet på mig liksom glittrande färgglada fjärilar… För att sedan enkelt beskriva verkligheten så har känslorna kring huset varvat mellan allt från euforisk lycka och det att huset mer liknats vid en böld i r*ven… Honestly!

Okej… Alla vet vi att ens drömmar inte alltid kan gå i uppfyllelse vid sådana här projekt! En stor orsak är såklart ekonomin… alltså hur mycket money är en redo att satsa. Dessutom är det inte alltid möjligt att förverkliga visioner eftersom det bara faktiskt inte går! Fantasi är fantasi, verkligheten är en annan. Men största orsaken är självklart den att en inte är ensam om att ta alla beslut… Även om jag kan medge att jag i mångt och mycket nog stått föt besluten då jag upplevt min röst väga mer än sambons… Sådana gånger som jag till och med av ren barnslighet kunnat dra till att Molgan nog håller för min röst han (jag skojar inte, utan menar faktiskt Alfons Åbergs fantasikompis)…

Det har varit många stunder av tandagnisslan då allt bara känts hopplöst, liksom ”det där förbannade skitet” aldrig kommer bli klart. Små saker som kunnat ta evigheter att genomföra… Stunder då jag tappat humöret på min sambo… Stunder då jag tappat humöret på min familj som varit med och hjälpa från dag ett… Stunder då jag tappat humöret på allt och alla som funderat hur går det med huset och har ni inte flyttat redan????!

Men vet ni vad! Det är just det som är ett husprojekt!!! Det att ens nerver sätts på prov, det att ens relationer testas till dess gränser… Det är det som är det egentliga husprojektet! Att renovera eller bygga ett hus är inte särskilt svårt bara en är tålmodig och är omgiven av människor som vet och kan, dock är det samarbetet speciellt med ens nära och kära som är den största utmaningen. 

Till min stora glädje har vi nu äntligen ändå nått så långt att vi kunnat börja flytta in… Eller rättare sagt jag beslöt att nu i helvetet flyttar jag fastän allting inte riktigt är klart ännu. Sommaren är på intåg i sommarstaden Ekenäs och jag bara längtar efter spontana kvällar med terrass häng och andra kuligheter. Sådana småsaker är stora fröjder för någon som hittills under några år bott avsides på landsbygden.

Så riktigt snart flyttar även jag mitt arsel till huset och projekt ”övre våningen” kan börja… Hurra! Eller hur var det nu igen…(Känn ironin!)