Drömmar & tålamod 

Jag har alltid varit något av en drömmare. Mina drömmar har kunnat vara såväl stora som små men de har alltid funnits där. Drömmar, eller visioner, är något som vi alla mer eller mindre har av och jag har min egen lilla teori angående att förmågan till att drömma är avgörande för människans sätt att leva. 

Nu tänker säkert någon att Vad menar hon nu riktigt??? Och det jag menar är att drömmar tillåter oss att se möjligheter i framtiden, vilket alltså ger oss ett syfte och en mening med att ”leva livet” istället för att ”överleva livet”. Inte sant?

Detta kanske vid första åtanken kan komma att låta aningen deppigt, speciellt om en känner att en inte har några drömmar. Många väljer kanske att inte tillåta sig drömma, eller möjligtvis har en drömmar men väljer att undantränga dem med tankar som att de ändå är ouppnåeliga eller omöjliga att förverkliga av olika skäl. Men liksom jag även skrivit i tidigare inlägg så är det bara en själv som kan avgöra ifall en dröm kan komma att förverkligas eller inte. Eller hur?

I motsats till dem som inte vågar tillåta sig att drömma finns då de som vågar drömma men saknar tålamod att förverkliga sina drömmar. Det att allting skall hända genast då en slagits av första åtanken, annars är det bara slöseri med tid. Jovisst, beroende på dröm så kanske den går att förverkliga på en gång men sådant som exempelvis karriärsmässiga drömmar eller livsstils förändringar är något som kräver enormt mycket tid och engagemang. Det är något som sällan bara kommer till en, alltså kräver det att en måste jobba för att uppnå det.

Vad beträffar tålamod menar jag även hur människor lätt gör enorma satsningar och uppoffringar för att nå sina mål och förverkliga sina drömmar så snabbt som möjligt. Kosta vad det kosta vill! Vad beträffar satsningar menar jag nu inte bara ekonomiska sådana, utan även sociala uppoffringar i form av vänner och familj. Det att en lätt låter sig stängas in i sin egen lilla rymdraket med sikte mot månen, en blir självupptagen och kanske dessutom upplever sina närmaste som energi tjuvar då dessa försöker vinna din uppmärksamhet mellan varven… Vänner kan en få att förstå att en för tillfället har mycket att stå i med men aningen svårare ifall det till exempel är ens man/fru/sambo eller lilla dotter/son som kräver ens uppmärksamhet…

Min åsikt är att vägen mot målet och förverkligandet av drömmar ska vara en njutningsfull resa, alltså ska hela livet vara en njutningsfull resa. Det att en stöter på törnar som jämnar en med marken emellanåt, eller det att ens sinnesstämning varierar beroende på aktuella omständigheter är något som hör livet till. Det betyder alltså inte att livet vore något mindre njutningsfullt bara för att en någon gång nu och då har en dålig dag. Det jag menar är snarare att en måste lära sig att uppskatta det en har för stunden på vägen mot målet och se det vackra i det. Beroende på hur livet svänger kan det till och med betyda att en gör bättre i att ”ändra format” på något av ens mål, eller kanske lägga något åt sidan på hyllan och vänta för att i senare skede ta sig an det igen. För hur kul är det att sist och slutligen nå toppen av berget och konstatera att en nått sitt mål men kanske förlorat sina närmaste…?

Annonser

Syskonkärlek…

…är enligt mig den värsta och bästa kärleken som finns! Visst är familjen med alla dess medlemmar ett rätt så lustigt fenomen! Det är de personerna som står en närmast i livet, de en älskar med hela sitt hjärta och de som en är beredd att ge sitt allt för i kniviga situationer… Men ändå så är det även familjen som oftast driver en till vansinne och testar ens nerver så till den milda grad att det ibland är befogat att ta en liten paus från denna så älskvärda grupp av människor! Hur kommer det sig?

I mångt och mycket vill jag påstå att det oftast är den ljuva öppenheten och friheten till uttalanden som råder familjemedlemmar emellan som orsakar dessa högspänningar. Idag exempelvis var ett sådant tillfälle då min kära storebror kände för att kommentera just min blogg och inläggen jag skrivit. Han var så förundrad över min överdrivna positivitet i allt jag skriver och tyckte att det inte över huvudtaget speglar den lillasyster jag är med tanke på hur många gånger han fått uppleva mina entrén i barndomshemmet vid stunder då jag kanske inte varit på mitt bästa humör… Han glömmer dock att Formanshagen där han och jag vuxit upp är den tryggaste platsen i mitt liv och stället där jag i själen känner att jag fortfarande är ett barn och har friheten att uppföra mig så omoget som bara är möjligt ibland. Liksom han själv också väldigt ofta gör! (Bit i den du storbrorsan!!! Haha!!!)

Jag kan medge att det delvis ligger en sanning i hans åsikt angående mitt skrivas. Jag vill med mina texter förmedla de positiva synvinklarna för att kunna hjälpa andra finna nya tänkesätt kring mer eller mindre jobbiga ämnen, detta eftersom jag själv hanterar situationer med just det tänkesätt jag presenterar. Så hur hantera syskon som är väldigt bra på att berätta för en hurdan en är till sitt sätt, beteende och personlighet och som gärna lyfter fram ens mindre smickrande sidor och egenskaper?

  1. Kom ihåg att ditt syskon är en av de personer som känner dig allra bäst, alltså känner hen till dina svagaste sidor och vet mycket väl vilka knappar det lönar sig trycka på för att få igång bråk!
  2. Var medveten om att ditt syskon, liksom du själv, dagarna i ända ska hålla sig samlad, förståndig och ansvarstagande i skolan/på jobbet och bland vänner vilket gör att du som syster eller bror är ett tacksamt offer för utlopp av irritation och frustration eftersom hen vet att du inte kommer lämna denne för detta. Ni är ju trots allt samma kött och blod!
  3. Sköt om din självkänsla. Positivt sett är ditt syskon och dennes rakt på feedback ett rätt så bra test av den egna självkänslan eftersom kritik som kommer från den egna familjen oftast rotar sig djupare än kritik från omvärlden! En tar den mindre positiva kritiken inte så hårt ifall en är vän med sig själv utan sopar den istället av axeln och fortsätter umgås med sitt kära syskon utan att spilla allt för mycket energi genom att ladda upp sig och gå till motattack.
  4. Se det som om du gör ditt syskon en enormt stor tjänst genom att vara dennes boxningssäck ifall hen mår bättre efter dessa utlopp. 

Love you storebror!

Låg självkänsla…

…kan igenkännas på olika vis. I själva verket finns det en hel del kännetecken för hur en låg självkänsla yttrar sig hos olika personer, något som vi i Dynamiska duon diskuterade i vårt senaste avsnitt När självkänslan är ett fuskbygge.

Ett rätt så typiskt kännetecken är att en ser ner på och talar mycket illa om andra personer i ens omgivning. Ifall en har en god självkänsla så tycker en nämligen om sig själv och är stolt för att vara den man är, alltså finner en inget behov av att se ner på eller döma andra människor. Ett annat typiskt kännetecken är att en försöker prestera för att bevisa för andra ens förmåga istället för att bara göra det en själv vill… En svarar ja då en i själva verket menar nej, och hela detta oärliga beteende mot sig själv gör att du möjligtvis går omkring och känner dig som en bluff och fruktar att du snart kommer bli avslöjad. Därtill jämför en sig ständigt med andra vilket innebär att du bara är bra ifall ingen annan är bättre. Det senare innebär inte bara förmågor, egenskaper eller kompetenser, utan än mer utseendet varför en lever i tron om att ifall en var snyggare så vore en också lyckligare…

Bl a detta och lite till diskuterar vi i vårt fjortonde avsnitt så varsågoda att lyssna och kommentera! Ni hittar oss såväl på Facebook som på instagram ifall ni är intresserade av att lyssna till våra tidigare avsnitt!

Trevlig fredag ❤

Sund och äkta vänskap

Jag vet att det redan gått en vecka sedan den så kallade vändagen men vill ändå tillägna den ljuva vänskapen ett helt eget inlägg just ikväll. Riktiga vänner lönar det sig nämligen att uppskatta och uppmärksamma lite oftare än bara en gång om året tycker jag… Och upplever det ytterst absurt att det verkligen måste finnas en dag kallad vändagen för att en ska minnas sina vänner, why????

I ett tidigare inlägg skrev jag om vikten av att värna om relationen till sig själv, alltså livets viktigaste relation. Men utöver det så finns det även andra viktiga relationer, liksom kärleksrelationer, ens kontakt med föräldrar och nära vänner. Vänner och äkta ren skär vänskap är dock något som lätt kan försummas, liksom en skulle ta sina vänner förgivet. Naturligtvis fungerar ingen relation ifall någondera part i relationen tas förgivet men skulle vilja påstå att en för det mesta prioriterar familjen framom sina vänner. Självklart bör familjen komma i första hand men glöm för guds skull inte bort de där andra personerna som också står dig nära. De som du kan vända dig till då familjen blir för påfrestande eller du behöver få bolla tankar eller ventilera angående något som familjen gärna får vara ovetande om… De som står vid din sida fastän ett förhållande faller samman och den en trodde var den stora kärleken ändå visade sig vara något helt annat… De som lyfter upp dig då du fallit, ger dig ett korrigeringsrapp och ryter skärp dig då en börjar tveka på sina egna förmågor… Den som vet sanningen bara med att se dig i ögonen eller vet vad du tänker bara med att kolla ditt ansiktuttryck… Ja, listan kan göras lång, så alltså summa sumarum de som finns vid din sida no matter what!

En sund och äkta vänskap handlar om ömsesidighet där bägge parter kan önska varandra det bästa! Det handlar om sympati och empati och inte minst ärlighet, alltså att kunna framföra sanningen i stunder då ingen annan vågar! En sund och äkta vänskap bygger även på ömsesidig förståelse och medkänsla samt förtroende även i de mest känslomässiga situationer. En sund och äkta vänskap är resultatet av en positiv balans där bägge parter ger och tar och på så vis kompletterar varandra. 

För att alltså en vänskap ska kunna klassas som sund och äkta är det rätt så mycket som bör ”fungera” mellan två personer men absolut inget som kan påtvingas. Vänskapsband är något som knyts samman av natur, det är liksom så ekologiskt som något bara kan vara, detta eftersom endel fungerar bättre ihop än andra. Det handlar om att klicka oberoende situation! Äkta vänskap definieras av så mycket mer än bara det hur länge två personer känt varandra, åldern (på bekantskap) är sist och slutligen bara en siffra. Äkta vänskap kan inte värderas med guldmynt eller diamanter, detta eftersom det helt enkelt är ovärderligt. Sist men inte minst: En kan inte eller ha vänner, en förtjänar sina vänner! !!

SeniorPower på Active Sport Club! 

Vändagen till ära ordnade Active Sport Club ett öppet hus tillägnat den äldre kund gruppen. Detta betyder alltså att det färgglada gymmet var fyllt av hurtiga seniorer, såväl i gymmet som i gymnastiksalen. Dagen inleddes med Seniorjumpa och avslutades med en kort föreläsning angående styrke- och konditionsträningens inverkan på den åldrande kroppen och hjärnan. Även kaffeservering med mingel och tilltugg stod på agendan och dagen kom att bli riktigt lyckad tycker jag! 

Så vad innebär det egentligen att bli äldre? Räcker det med att definiera åldrandet med siffror och lägga till +1 för vart år som går, eller innebär det något mer? Javisst säger jag! Det innebär så hiskeligt mycket mer!!!

Att bli äldre innebär att kroppen genomgår fysiologiska åldersförändringar vilka vid ett visst skede kommer ge upphov till känslan av att kroppen inte orkar som förr och upplevs således vara begränsande. Detta är något som för inte allt för många år sedan ansågs vara omöjligt att påverka men som tur så har forskningen idag kunnat bevisa annat! Dock bör minnas att åldrandet är en komplex process som påverkas av flera olika faktorer,  exempelvis det genetiska arvet, livsstil och miljö.

Idag vet vi däremot att såväl styrke- som konditionsträning har en positiv inverkan på människokroppen såväl fysiskt som psykiskt. Fysiskt innebär det att fysiska strukturer (muskler, samarbetet mellan nervsystemet och musklerna, senor och ligament, skelett, leder och brosk) mår mer än bra av fysisk belastning. Och eftersom kropp och själ verkligen hör ihop betyder det även att de stimulerar respektive begränsar varandra. En sund och aktiv livsstil påverkar alltså inte bara de kroppsliga strukturerna utan bromsar även senilitet samt fungerar förebyggande mot till exempel depression. En stark stomme är alltså en förutsättning för en god hälsa, även då det kommer till att hålla rätt tryck i blodkärlen eller diabetesen i schack!

Några av de aktiva seniorerna som besökte Active Sport Club på Seniordagen.

En vinner alltså massor på att sköta om sin egen kropp och hälsa och det är aldrig för sent att börja! Genom forskning har det klargjorts att även en ”till åren” person kan bli starkare genom styrketräning och på så vis påverka sitt åldrande. Det är faktisk så att en som äldre person snarare befinner sig i träningens guldålder eftersom det är i denna fas i livet som den fysiska träningen absolut har störst effekt på livskvaliteten och du kommer märka av effekterna påtagligt inom mycket kort tid. En vet att det inte bara är de fysiologiska förändringarna i sig som påverkar ens livskvalitet, utan snarare följderna av dessa. Minskad styrka leder till en försämrad funktion som i sin tur förändrar ens sociala roll. En blir ganska ensam ifall den bara stannar hemma på grund av att exempelvis knän och höfter smärtar fruktansvärt vid rörelse. ..

Mera träning åt folket! ❤

Att äta och träna men ändå kunna leva livet…

…är en balansgång som för många upplevs vara svår att uppnå! Inte sällan hör en efter växlingen till ett nytt år att nu j*vlar ska det ske förändringar… Detta innebär allt för ofta att målen för att ”komma i sommarform” ställts skyhöga och det hela skall komma att tas itu med snabbare än snabbt under januari-månad! Dock händer det sig att inspirationen avtar lika snabbt som den blommat upp, och varför det kan en väl då fråga sig…

En mycket vanlig orsak till att en tappar intresset i ett sådant här fall är bristen på kunskap. Frågetecknen kring vad ska jag träna, hur ska jag träna,  vad och hur mycket ska jag äta kan komma att mörklägga målet en målat upp för sig själv, varför det känns som enklaste utvägen att bara ge upp. Men alltid är det dock inte bristen på kunskap som utgör det största problemet, utan all den överflödiga information som det bara kryllar av på sociala medier. .. En försöker följa de trendigaste tipsen för att få den perfekta kroppen, vilket ganska snart kan komma att upplevas ytterst påfrestande då en konstaterar att tiden inte räcker till för 6 styrketräningspass och 7 konditionsträningspass per vecka och att bara äta kyckling med ris och broccoli är rätt så trist i längden… För så gör ju alla fitness-atleter, tror en…

Men den största orsaken till att så många i tidigt skede kastar in handduken är dock enligt min mening det ytliga tänkandet kring det hela. En söker och strävar efter mål som skall komma att innebära ytliga förändringar,  liksom en vältonad kropp, större rumpa, smalare midja, fastare lår osv osv osv… En funderar i själva verket inte på ifall knoppen och kroppens inre mår och känns bättre av en omställning i tränings- och kostvanorna! Istället läggs största uppmärksamheten till den ytliga kroppen och dess skavanker… Det att en kommer hem och kollar sin sidoprofil i spegeln och konstaterar att den där magen fortfarande finns kvar efter varendaste ett träningspass är ett destruktivt tänkesätt liksom vi alla vet men ändå ett beteende som är allt för allmänt. För att inte nämna det att en vill ha de ytliga resultaten genast med detsamma på en gång och så snabbt som möjligast möjligt då en gått inför att ändra sina vanor vad beträffar kost och träning!

Detta är ett ämne som jag tycker är värt att diskutera, varför jag valt att detta kommer få bli rubriken till föreläsningen jag kommer hålla på Active Sport Clubs öppet hus nu i lördag! Ämnet innefattar en hel massa självklarheter som konstigt nog kommit att bli oklarheter, varför jag mer än gärna vill lyfta fram en och annan sanning kring detta område och hoppas även kunna öppna upp till lite diskussion. Så ifall du råkar befinna dig i trakterna på lördag, kom då gärna med och lyssna och diskutera en timme angående Att äta och träna men ändå kunna leva livet tillsammans med mig! Och varför inte passa på att köra något träningspass på samma gång? ?? See you there!

Knäartros inget hinder för styrketräning!!!

Oj…oj…OJ vad här har varit tyst på sistone! 23 dagar sedan senaste inlägget skrevs, vilket för mig alltså inneburit 23 dagar av konstant program bestående av jobb, ännu mera jobb, studier och dessutom en förkylning på det! Jag har alltså lyst med min frånvaro av helt mänskliga skäl, så strunt samma i det tycker jag!

Efter ett längre skrivuppehåll har jag dock möjligheten att än en gång lyfta fram en härlig smakbit från mitt arbetsliv! Med kundens godkännande har jag här äran att presentera ännu ett livs levande bevis på  styrketräningens goda inverkan på kroppen, i detta fall vad beträffar knäartros och dess fysiska följder. Ifall knäartros (även kallat osteoartrit) låter obekant kan du läsa mer om det här.

Låt mig här presentera Yrsa och hennes egen berättelse! I det skedet jag bestämde mig för att jag ville skriva om Yrsa och hennes träning här på min blogg bad jag henne sammanställa en liten story där hon själv fick beskriva sin resa. Så var så goda och läs Yrsas egna ord!

20161111_084653

Våren 2015 började jag känna av mitt vänstra knä (höger hade redan tidigare varit småsjukt). Jag fick mer och mer ont, till sist haltade jag och hade smärtor på nätterna. Att sitta och köra bil blev nästan omöjligt. Jag åt värkmediciner, men ville hellre ha en annan lösning.

Jag tog kontakt med Janet, för att hon är utbildad fysioterapeut och utbildad personlig tränare. Vi började med att hon undersökte mig. Jag fick mitt knä tejpat, jag fick laserbehandling och även akupunktur. Det blev lite bättre, men det behövdes en läkarkonsultation för att veta vad som var problemet. Fick remiss till privat magnetröntgen, som visade artros och även förslitningar på knäskålen. Menisken var inte heller bra. Ortopeden sade att jag är för ung för att operera in en knäled och ville att jag skulle äta mera värkmedicin och träna. Menisken kunde gott vara kvar, som lite dämpning. Trappor skulle jag undvika…

Så, fick remiss via företagshälsovården till vidare behandling hos Janet. Eftersom jag jobbar inom äldreomsorgen med fysisk belastning ville jag ha träningsprogram även för resten av min kropp – inte bara knäna (styrketräning är SÅÅ viktig när man är över 50 har jag hört). I slutet av maj började jag träning för övre kroppen, enligt ett program som Janet gjort utgående från mina mål och förutsättningar (jag tycker INTE om att rör på mig). Benen fick vänta lite medan knäbehandlingen fortgick. En månad senare kunde jag även genomföra ett benprogram utarbetat för mig.

Det har varit jobbigt att få en rutin med träningen, men det har varit så värt det! Mina knäsmärtor är nästan helt borta, jag behöver sällan värkmedicin och sover bra på nätterna! Jag känner mig rörligare och smidigare i hela kroppen.

Under det här dryga året har jag fått nya program, utarbetade för mig, allteftersom mina muskler blivit starkare. Fortfarande tycker jag inte om att träna, men vet att om jag ”fuskar” känns det i knäna. Så det är bara att fortsätta gå på gym om jag vill hålla mig igång!

20161111_085033

Knäartros är alltså inget hinder för att träna och framförallt inte för att styrketräna! Knäleden, och framför allt brosket i leden, får nämligen sin näring genom att leden används, är i rörelse och belastas. Det finns inga blodkärl i kroppens leder varför ledbrosket istället suger i sig energi från ledvätskan, liksom en tvättsvamp genom att ömsom tryckas ihop och avlastas. Detta innebär alltså att ledbrosket i samband med för mycket vila blir skört och får sämre stötdämpande effekt då det inte tillförs tillräckligt med näring.

Så än en gång en god orsak till att styrketräna! Vi ses på gymmet!