Hälsa och perfektion…

…är två ord som allt för ofta nämns i en och samma mening upplever jag. Som yrkesperson inom hälsobranschen upplever jag denna kombination av ord ytterst opassande, främst eftersom perfekt/perfektion är något som allt för ofta går hand i hand med känslor av stress och illamående ifall en inte håller en lämplig nivå på sin perfektionism.

Med detta menar jag nu alltså inte att det vore något fel i att vilja göra sitt bästa av allt det en går in för att göra. Med handen på hjärtat kan jag skriva att jag själv hör till de personer som inte nöjer mig med att utföra någonting till hälften bra, utan det jag gör vill jag också göra bra och stolt kunna betrakta! Det jag däremot vill föra fram med detta inlägg är att perfektion allt för ofta lägger käppar i hjulen för en istället för att pusha en framåt mot ens målsättningar… 

Kanske någon känner igen sig från att vid något skede har försökt sig på en livsstilsförändring innefattande omställningar i kost och inledande av träning. En har då från första stund kört in i förändringen med hundra på och med det använt all sin befintliga energi. En har redan då från start strävat efter perfektion, alltså har inte det minsta lilla ”felsteg” varit välkommet i denna process. Med denna strävan har således även förväntningarna varit höga, liksom resultat borde komma snabbare ifall en sköter sig perfekt, vilket ju dock inte är sanningen ifall en håller sig till verkligheten, tyvärr.

Det händer sig alltså lätt att en kastar in handduken i ett mycket tidigt skede på grund av en enorm besvikelse på sig själv och allt vad beträffar hälsa! Perfektion är givetvis okej till en viss grad vid strävan efter en bättre hälsa. Det behövs lite perfektion för att göra de omställningar som krävs för en livsstilsförändring, annars händer det sig lätt att en oftare väljer den lättare utvägen då den aningen mer utmanande vore fördelaktigare med tanke på ens målsättningar. Dock får perfektion inte komma att dominera då det kommer till hälsa, kost och träning, bara ifall ens mål är att tävla inom någon typ av fitness-gren. En kan ju då möjligen fundera vad min åsikt är gällande alla dessa olika typer av fitness-grenar som numera finns tillgängliga för vem som helst att delta i, och jag kan ärligt skriva att min åsikt är den att det inte handlar om hälsa eftersom såväl träningsmängd och kost drivs till sådana radikala nivåer som lätt kan bli mer hälsovådliga än hälsosamma.

Hälsa ska inte handla om den perfekta kroppen eller tävling! Hälsa ska handla om känslan att må bra! Och med det skrivet önskar jag er alla en riktigt skön dag och bjuder här på lite färgglada bilder från denna dags första måltid som bland annat bestod av en smoothie innehållande mango och blåbär! Somrig och fräsch enligt min smak!

IMG_0331

IMG_0333

Att nöja sig med sig själv…

… är inte alla gånger så lätt. Varför? En stor delorsak är enligt min mening att vi i våra huvuden formar upp bilden av ideal människan och hur var och en av oss upplever att en sådan människa och dens liv skulle borda se ut fysiskt, psykiskt och socialt (och för att inte nämna materiellt). Denna bild målar vi upp utgående från alla våra samhälleliga intryck, varav en utan desto mer funderingar lätt kan konstatera att de sociala medierna har en mycket stor inverkan. Hur mycket var och en sedan låter sig påverkas av denna idealiska modell av människan är beroende av den egna självbilden vilken jag beskrev i ett tidigare inlägg, alltså är det den feedback vi givits av omvärlden i samband med vår uppväxt som är avgörande för vad vi kommer ha för motståndskraft mot alla dessa intryck!

Detta inlägg kommer som en liten fortsättning på mitt förra, Mental vs. Fysisk fitness. Jag vill alltså formulera mina tankar kring att duga i ens egna ögon samt dess stora betydelse på varendaste ett val en gör, inte minst val beträffande ens egen hälsa. Liksom jag skrev i det tidigare inlägget kan ens hälsofrämjande handlingar snarare komma att liknas vid ett sätt att straffa sig själv ifall en inte med en god självkänsla som grund kommit sig för att skrida till åtgärder. Med detta menar jag alltså att en antingen kanske efter exempelvis ett läkarbesök känner sig tvingad till att genomföra vissa förändringar i sin livsstil då ens fysiska hälsa börjat svacka radikalt… Någon kan också uppleva sig vara tvingad till att börja styrketräna efter tionde besöket hos fysioterapeuten då denne för tionde gången förklarat för en att ens fysiska problem beror på svag muskulatur, alltså kommer inte enbart behandlingar ge en bestående hjälp och smärtlindring… Eller kanske ens kliv in i gym världen med alla dess bärande hälsotrender beror på bilder som flödat på ens sociala medier med intrycket av att en är mycket lyckligare ifall den är mer än vältränad (ripped) och en av alla medtävlande i någon av de olika fitness grenarna… Dessa bara som några nämnda exempel alltså.

Vad jag försöker säga är att det spelar ingen roll vad vi gör för val eller hur vi väljer att handla sålänge vi inte gör allt utgående från oss själva. Ifall inte den där självkänslan finns där som grund kommer en alltså i slut ändan inte vara något lyckligare. Det att en köper värsta vrålåket till bil kommer inte höja ens självkänsla eller göra en lyckligare… Eller det att en tränar och äter superstrikt hela tiden kommer inte heller göra en lyckligare och ej heller höja den egna självkänslan… SÅ LÄNGE SOM ens handlingar är riktade utåt, alltså en vill/har behov av att bli bekräftad av omvärlden, eller en strävar efter att bli liksom någon annan. Visst är det okej att ha förebilder, det har jag också själv, men en bör inte strikt likna sig vid eller jämföra sig med ens förebild eftersom också det är en helt annan individ som ej heller kan jämföras med någon annan. Det är just det som är orsaken till varför en aldrig uppnår ren, kär, genuin lycka vid eftersträvan att bli liksom någon annan… För en kan INTE bli som någon annan! Du kan bara vara du och bygga på ditt eget utgående från dina egna förutsättningar, egenskaper och värderingar.

Så för att lite hoppa tillbaka till de hälsofrämjande handlingarna… Hur god är i själva verket den egna självkänslan ifall en upplever det som påhopp eller nedvärderande då professionell sjukvårdspersonal uttrycker sig angående ens vikt (såväl övervikt som undervikt) eller muskelkondition (såväl undertränad som övertränad) ifall orsaken till ådragen sjukdom/skada är orsakat av just det? Vore det bättre ifall en blev tilltalad en lögn som inte skulle ge något bättre resultat, liksom du vore dömd att bära på bördan och det inte skulle finnas något en skulle kunna göra åt saken? Tyvärr finns det alldeles för många som fått ta emot sådana svar, och jag kan lova att ingen önskar få sådana besked!

Det att en efter tilldelad sanning i protest blir än mer inaktiv/överaktiv eller fortsätter med en kosthållning som kan klassas som allt annat än fördelaktig för hälsan låter i mina öron inte värst njutningsfulltHur roligt är livet ifall en går omkring med ständigt illamående, värk och hat och anser att en inte kan gå till läkaren eftersom en bara får höra en och samma lögn hela tiden? Hurrrraaaaaa!!!! Detta är det liv jag vill leva! … Eller så inte.

Jag vill nästan påstå att ifall en har en god självkänsla är en själv och ens hälsa högsta prioritet. Det betyder att en lyssnar till sin kropp och ger den vila ifall den behöver vila och ger den föda som behövs för att den ska fungera optimalt och må bra fysiskt och psykiskt. Det betyder att ifall en stärker sin självkänsla så kommer en av natur att vilja gå ner i vikt ifall det är vad som behövs för ett bättre välmående. Detta gäller även motsatsen, alltså att kunna ta paus från tränandet för att ge kroppen möjlighet till vila och läkning utan att behöva angsta för att ”tappa formen”… eller att emellan kunna välja mindre hälsosamma val i matväg framom att lämna sig utan sådana gånger då en själv inte har tillfälle att förbereda eller tillreda kosten. Allting kräver en balansgång, inte sant? För mycket eller för lite skämmer allt!

Mental vs. Fysisk fitness

Som person är jag mycket pratglad (liksom många som stött på mig säkert kan hålla med om) såväl privat som professionellt. Jag helt enkelt bara älskar att diskutera och reflektera med människor om både stora och små ämnen, detta eftersom vi alla upplever och ser olika på saker och ting. En kan lära sig så massor av andra människor, inte minst av deras personliga historier, liksom även jag kan lära och ge massor av mig ”i utbyte”. Det är det som att diskutera innebär, att ge och ta, inte att bara ge och anse att det JAG TYCKER är det enda rätta.

Även om jag jobbar inom den så kallade fitness branschen så är för mig inte de absolut viktigaste byggstenarna till ett sunt leverne träningen eller kosten. Jag förespråkar snarare mental fitness och således våra tankar och upplevelser samt förhållningssätt till oss själva och valen vi gör (bland annat…). Det räcker inte att vi bara gör någonting för att vi vet att det är det enda rätta sättet för att uppnå vissa hälsomässiga mål eller få vissa fysiska resultat med tanke på en bättre hälsa. Ofta är detta tanken vi har då vi ställer oss på startlinjen i väntan på att startskottet ska gå för det maratonlopp vi har framför oss mot en livsstils förändring. Startskottet går då du skridit till handling, exempelvis tagit kontakt med en personlig tränare eller kostrådgivare för att få hjälp med hur du ska börja träna eller vad du ska äta. Men när är du egentligen i mål? Är du i mål bara för att du nått din målvikt eller en viss fettprocent? INTE ifall du frågar mig!

I mål är du då dina val som stöder ett sunt och hälsosamt leverne kommer av ren skär vilja. Du tänker i banor som stöder dig själv och din hälsa och du upplever dig själv och din hälsa som värdefull. Det hela kommer att bli något naturligt, inte ett framkrystat måste. Det samma gäller allt annat i livet, och allt grundar det sig i självkänslan som är kärnan i allt. Var och ens mående och förhållningssätt till sig själv och livet speglar ens självkänsla. Det betyder alltså att en har funnit balans fysiskt, psykiskt och socialt och är till freds med sig själv, alltså ger inte ett uteblivet träningspass eller ett extra kex till kaffet upphov till ångest- och skuldkänslor… liksom en liten vardagsnjutning vore ett massivt felsteg som stämplar en som fet, ful och förlorare!

För att tydliggöra vill jag likna självkänslan vid murbruk. Teglen är i detta fall kosten med alla dess makro- och mikronutrienter, styrketräning, konditionsträning, rörlighetsträning, vila och så vidare… Allt som ”ett sunt leverne” och ”fysisk fitness” innebär. Men vad om du murar upp detta så kallade sunda leverne med ett murbruk som inte kommit att blandas rätt? Vad händer då? Kanske det säger krasch, boom, bang … varpå det bara är att börja mura pånytt, dock förgäves ifall en fortfarande använder samma murbruk.

Liksom fysisk kondition är även mental kondition en färskvara. Det gäller att jobba med och upprätthålla dem bägge ifall den goda konditionen ska hålla i sig. För liksom ens fysiska kondition stöter på törnar i form av sjukdomar så stöter ens mentala kondition, självkänslan, på mångt mycket mer törnar varje dag i vårt ytterst utmanande samhälle. Inte sant? Och vad hjälper det att träna och äta enligt punkt och pricka för att nå en målvikt eller målform ifall en inte kan se sig själv i ögonen i spegeln och säga ”du är värdefull, du duger som du är” ??? Sålänge en inte kan göra det kommer träningen och kosthållningen snarare vara att straffa sig själv än en god viljestyrd gärning gentemot sig själv. Detta skrivet av egen erfarenhet alltså…

To be continued…

”Jag ÄR det jag VILL VARA”

Då vi snackar om att peppa sig själv så är detta en av mina främsta och bästa tips! Det handlar alltså om en enkel tanke som kan göra enorm skillnad bara en tänker den genuint, alltså bara en menar det en tänker. Det heter att ärlighet varar längst, så även då det kommer till det egna tänkesättet.

Vad om en ständigt tänker att ”det där skulle jag ALDRIG klara av”, ”jag har så dålig karaktär”, ”visst skulle också jag kunna göra det och det BARA jag hade tid/pengar/stöd/och så vidare ” eller ”jag skulle gärna vilja prova på den och den tränings formen men jag har så dålig kondition/sjuk rygg/sjuka leder/ingen tid över” och ”att äta hälsosamt är så dyrt och dessutom är det tråkig mat som smakar skit”… Ta i detta skede ett litet avbrott i ditt läsande och fundera samt känn efter (ANALYSERA dig själv aningen) vad får du för humör och känsla av dessa ”tankar”?

Detta är bara några exempel på mindre fördelaktiga tankar som var och en av oss säkert kan medge att vid något tillfälle har cirkulerat mellan våra öron. Alla stöter vi på situationer som kan komma att kännas obehagliga och otrygga eftersom det är något obekant för oss som vi aldrig tidigare provat på eller varit med om eller vi kanske bara inte vet hur vi ska hantera hela läget och situationen. Ibland upplever vi det enklare att sopa undan den där obehagliga känslan av osäkerhet, och ibland svårare. Allt hänger på hur gott självförtroende vi har just i den situationen och vad vi har för resurser.

Synd bara så får dessa demoner, även kallade negativa tankar, allt för ofta vara avgörande vid våra val. Det är nämligen våra tankar som styr våra val, alltså kan ens funderingar vara ens största hinder och bromspedal eller ens största hejarklack och gaspedal. Hur fånigt det än må låta så är det verkligen en själv som väljer ifall ens tankar skall bua åt eller heja på en själv! Det att våga tänka stort om sig själv innebär inte att en skulle vara arrogant, hög i korken, självisk eller upp över öronen fylld av sig själv. Det handlar snarare om att värna om sig själv och finnas där och räcka till för sig själv för att kunna finna livet rofyllt och värt att leva. 

Summa sumarum alltså, tänk istället tankar som ”jag ÄR det jag VILL VARA”, ”jag KAN GÖRA vad helst JAG VILL GÖRA”, ”jag är LIKA VÄRDEFULL som vem som helst annan”… Och så vidare, och så vidare och så vidare! En kan inte tänka för mycket av dessa tankar ifall en VILL VARA LYCKLIG!

Låg självkänsla…

…kan igenkännas på olika vis. I själva verket finns det en hel del kännetecken för hur en låg självkänsla yttrar sig hos olika personer, något som vi i Dynamiska duon diskuterade i vårt senaste avsnitt När självkänslan är ett fuskbygge.

Ett rätt så typiskt kännetecken är att en ser ner på och talar mycket illa om andra personer i ens omgivning. Ifall en har en god självkänsla så tycker en nämligen om sig själv och är stolt för att vara den man är, alltså finner en inget behov av att se ner på eller döma andra människor. Ett annat typiskt kännetecken är att en försöker prestera för att bevisa för andra ens förmåga istället för att bara göra det en själv vill… En svarar ja då en i själva verket menar nej, och hela detta oärliga beteende mot sig själv gör att du möjligtvis går omkring och känner dig som en bluff och fruktar att du snart kommer bli avslöjad. Därtill jämför en sig ständigt med andra vilket innebär att du bara är bra ifall ingen annan är bättre. Det senare innebär inte bara förmågor, egenskaper eller kompetenser, utan än mer utseendet varför en lever i tron om att ifall en var snyggare så vore en också lyckligare…

Bl a detta och lite till diskuterar vi i vårt fjortonde avsnitt så varsågoda att lyssna och kommentera! Ni hittar oss såväl på Facebook som på instagram ifall ni är intresserade av att lyssna till våra tidigare avsnitt!

Trevlig fredag ❤

Passion framom perfektion?

Stötte häromdagen på uttalandet passion over perfection ”. Den som delat med sig av bilden nedan skrev i samband med den om hur hen själv tidigare under många år ständigt jagat efter perfektion men att vid ett visst skede kommit på sig själv med att helt har tappat passionen och glöden i livet. Detaljstyrdhet och en evig tanke kring hur saker och ting skulle uppfattas av andra bromsade upp dennes resultat, varpå hen konstaterade att perfektion är omöjligt och slutade således sträva efter det. Genom att på så vis släppa lös passionen och glädjen som framtill denna insikt varit i skymundan av perfektionens makt har denne kunnat påbörja sin utveckling och med det uppnått otroliga resultat! Så visst är det lönt att fråga sig själv vad som betyder mer, perfektion eller passion?

Jag känner fullkomligt igen mig i det vad denna bilds presentatör berättar! Min personliga åsikt är att passion föder perfektion, alltså bara en har självkänsla och vilja bakom ens handlingar kommer det en vill göra att skapas med största möjliga perfektion och därmed ge ett perfekt slutresultat. För vad är det egentligen som definierar perfektion? Synonymer liksom fulländning, fullkomlighet och felfrihet ger en känslan av att det är mer än ens egen upplevelse som bör ligga bakom för att något ska kunna bedömas vara perfekt, vilket tyvärr är den bittra sanningen i dagens värld. Därför vill jag lyfta fram hur viktigt det är att inte låta sig påverkas av vad allt och alla runtomkring dig har för åsikt angående dig och dina handlingar. Våga använda din passion och gör din egen definition på perfektion istället för att låta dig begränsas av vad andra tycker och tänker. Det är då du av genuin glädje tänker eller utbrister perfekt! som du uppnått perfektion, och då menar jag alltså att det perfekta är summan av plus och minus! Även självupplevda brister har sin del i ett slutresultat utan att det behöver försämra helheten, hur tokigt det än må låta! Eller vad tycker ni?

”Duktig flicka-syndrom”…

…är en så kallad diagnos som jag liksom många andra ”duktiga flickor” där ute har gemensamt. För liksom min bestie Silje så bra beskriver i sitt senaste inlägg ”prestationsprinsessan” så är det precis vad egenskaper som målmedveten, målinriktad, driftig, duktig, det att sikta högt på karriärstegen och så vidare är ett tecken på… Hon beskriver det som:

”En diagnos som innefattar det kvinnliga könet, högt presterande och ambitiösa flickor och kvinnor med för höga mål och stora krav på sig själva som slutligen träffar den omtalade väggen.”

Egenskaper som i mina öron borde ha en positiv klang klassificeras alldeles för lätt liksom något negativt i dagens samhälle. Det är inte bara en eller två gånger som jag och Silje diskuterat detta ämne och kunnat konstatera att det i själva verket är samhället med dess förväntningar och definitioner som lätt retar upp en. För trots våra stora visioner och hårda slit och släng genom livet tills dagens datum har vi ännu inte sett glimten av någon så kallad vägg… För det är ju sådana som vi som i mångas ögon ”inte tillåter oss leva livet” som borde kört in i väggen med hundra på för länge sen redan…Inte sant?

Grejen är dock den att jag vore ett mentalt vrak ifall jag inte fick ge utlopp för mina ambitioner. Jag lever för att skapa och producera och mår dåligt av att känna mig inlåst och stagnerad. Jag medger med stolthet att jag genom hela min skolgång själv haft höga krav och förväntningar på mina prestationer. Det jag går in för ger jag mitt allt, detta eftersom jag själv vill det! Upplever jag dock att mina insatser går till spillo, inte uppskattas eller tvärtom utnyttjas med en dålig baktanke tappar jag intresset helt och börjar genast söka nya möjligheter av risken att jag annars kommer gå in i väggen!!! Javisst, ni läser rätt!

Tro mig, det är inte ens drive och krav på sig själv att göra det bästa en kan i olika situationer som alltid måste vara orsaken till utbrändhet, utan snarare det att en inte får bekräftelse för sina insatser, uppbyggande feedback eller ens ett ”tack” som till slut kommer bryta ner en. Det är här en bör komma ihåg sig själv, sina mål, sitt värde, tackla dessa hinder och snarare ramma igenom den där väggen för att kunna gå vidare med hälsan i behåll. För liksom ingen kan tvingas till att göra något kan ingen heller tvingas till att INTE göra något…

Några tankar angående detta?