Sista semesterdagen…

…är här och den spenderar jag i förberedelsernas tecken! Med det menar jag att jag återgår till mina rutiner där planering och förberedelser vad gäller kosthållning och träning åter blir en del av vardagen. Eftersom jag vet att jag kommer ha en mycket arbetsdryg augustimånad så är denna typ av planering nödvändig eftersom det så lätt händer att en helt glömmer och tappar bort sig själv då det är som mest hektiskt, men har en en plan att följa så blir det hela mycket lättare. För utmaningen i det hela är ju trots allt att en ska ”orka tänka” då en redan har fullt upp med annat att tänka på, inte sant? Kan tro att detta låter bekant för mången annan, eller?

Även om jag haft två veckor semester så har jag ju inte direkt legat på latsidan under dessa veckor. Detta är trots allt inget som jag skulle tagit stress över, för något som är än mer stressande för mig är ifall det inte finns något att sysselsätta mig med! Det som jag däremot låtit mig njuta av är långa mornar och få tider att passa. Jag har sovit långa nätter men ändå vaknat tidigt bara för att få njuta av morgonstunden och fått ställa i ordning lyxiga frukostar till mig själv som jag sedan fått avnjuta i lugn och ro. Något som jag verkligen kommit att fatta tycke för under dessa lediga dagar är smoothies och således experimenterat med olika recept och på så vis funnit mina egna favoriter. Det är det som semester bland att innebär för mig, att ha tid till att prova på nya saker inom kost och träning som en sedan kan ta med sig in i vardagen för att få variation i rutinerna då de åter kommer i rullning.

IMG_0346

IMG_0457

Men utöver frukostarna kan jag med handen på hjärtat medge att jag även tagit ledigt från matlagandet så till vida att jag låtit mig njuta av läckra luncher på olika ställen här i Ekenäs. Jag har dessutom inte haft någon som helst rutin med ätandet, något som min kropp och knopp börjat reagera på så vis att kroppen känns tung, magen är svullen, jag har samlat på mig vätska och energinivån är låg. Jag anser det dock vara hälsosamt att släppa sina rutiner ibland eftersom det allt för lätt händer att en blir uttråkad och upplever sina rutiner som tyngande och tycker att ens liv bara är fyllt av en massa måsten. För just nu längtar jag bara på att få återgå till mina rutiner eftersom jag vet att min kropp minsann mår så mycket bättre av dem.

Det att jag haft en hel del att stå i med betyder ej heller att jag inte skulle njutit av att bara vara. Första semesterveckan släppte jag totalt alla måsten som jag hade cirkulerande mellan mina öron och lät mig helt enkelt bara drischa omkring. Den andra veckan kavlade jag sedan upp ärmarna och skred till verket och kan nöjt säga att jag fått massor gjort vilket känns jädrans bra! Lägenheten i Snappertuna här skurats och gjorts klar för uthyrning/försäljning, veden inför vintern har kluvits och radats för att torka, massvis med jordgubbar har jag fryst ner för att ha av under höst och vinter, mottagningen har fått ett nytt lyft och står redo för den kommande nya tjänsten som jag kommer börja erbjuda i augusti… osv osv…

Summa summarum kan jag bara skriva att jag är redo att återvända på jobb!

IMG_0427

Ska Janet helt byta bransch???

Jag är bombsäker på att den frågan figurerat i en och annans huvud efter mitt lilla avslöjande igår om kvällen på såväl facebook som instagram! För den som ännu inte är medveten om min lilla nyhet kan jag därför berätta att jag i augusti kommer skola mig till att börja laga fransförlängningar… JAVISST! Du läste helt rätt!

F R A N S F Ö R L Ä N G N I N G A R!

Vill med detta inlägg dock tydliggöra ett och annat, främst för att jag mer än gärna vill dela med mig av mina planer inför hösten men även för att i ett tidigt skede säkerställa att alla får ta del av rätt information, med det menat sanningen. Rättare sagt ska ingen behöva höra till rykten som inte stämmer och till följd av det behöva grubbla kring frågetecken som uppstår! Här får ni läsa precis allt om vad jag, Janet, riktigt har på gångs!

Först och främst vill jag börja med att svara NEJ på den stora frågan angående byte av bransch. Jag har inga som helst planer på att lägga av med det som jag jobbat så hårt för att bygga upp! Jag brinner fortfarande för mitt jobb som fysioterapeut och personlig tränare och allt vad beträffar fysiskt och psykiskt välmående. Jag har redan datum fastslagna för hösten då jag kommer fortsätta fördjupa mig inom vissa specifika ämnen för dessa områden, samtidigt som jag jobbar på med fördjupande distansstudier i livsstil och hälsa. JL Fysio är min egen skapelse och mitt drömjobb. JAG ÄR JL Fysio.

Men det händer sig ibland att en känner sig tvungen att stänga en dörr för att kunna öppna en ny… Jag avslöjade i ett tidigare inlägg att jag stod inför stora svåra beslut, vilket för mig innebar att säga upp mig från Active Sport Club där jag jobbat som anställd i snart tre år. Detta är säkert också ett besked som får många att tappa hakan och genast börjar fundera vart jag nu ska ta vägen??? Och svaret på den frågan är INGENSTANS. Jag har allt sedan jag började jobba som anställd på Active även hyrt ett rum där för min privata verksamhet, alltså har det varit tre år av stenhårt arbete (och även många år före det) som såväl trogen arbetare som privatföretagare 24/7. Nu har jag dock kommit till ett skede då jag måste välja vad jag vill satsa på, alltså faller det ganska naturligt att jag väljer det privata som jag jobbat så hårt för att bygga upp och i framtiden även vill utveckla. Jag kommer alltså stanna kvar på Active Sport Club som hyresgäst och privatföretagare och fortfarande ha kvar mitt rum till höger om receptionen. Of course!!! Och JO! Jag kommer fortsätta hålla en del grupptimmar också!

Men hur i hela fridens dar har jag bestämt mig för att börja laga fransförlängningar då??? Mitt svar till det är FÖR ATT JAG VILL eftersom jag blev tillfrågad och gavs möjligheten. Jag har själv haft fransförlängningar i snart sex år (om inte sju) och har alltid fascinerats över hur de lagas men hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro att jag själv skulle börja erbjuda tjänsten! Alla som känner mig vet att jag bär på en mycket kreativ sida alltså ser jag detta som min chans att kunna baka in lite mer kreativitet i mitt arbete. Fördelen med att vara företagare är att en själv kan välja vad en vill göra, alltså betyder det att en har alla möjligheter i världen att ge utlopp för sin mångsidighet. Jag tycker det är synd ifall en definierar sig själv som en viss typ av människa, liksom en inte skulle kunna göra annat än just det en har som huvudsyssla. Istället för att begränsa sig själv tycker jag att en ska vara öppen för olika alternativ och våga prova på något helt nytt, och det är just precis vad jag kommer göra nu i höst! Det är även ett sätt för mig att hålla mitt jobb utmanande och intressant, och med variation upprätthålls även gnistan för det en gör! Det blir aldrig tråkigt!

Så nu visste ni det! Och ifall det ändå kom att uppstå frågetecken får ni jätte gärna maila era frågor till mig! Jag svarar mer än gärna!

Puss på er!

 

 

En helt suverän dag…

…har jag minsann haft idag! Inledde min semester med en av de mest soliga och varma dagar som kommit att ge sig till känna under denna finska sommar 2017. Jag har således tagit tillfället i akt och bara ”glömt bort” sådana där viktiga saker som en i tankarna haft att en borde göra. Istället har jag njutit av hundpromenad, roat/utmanat mig med utomhusträning i trädgården, varit på fransfix, ätit en mycket sen lunch på Motellet tillsammans med mor och guddotter, avnjutit en kall en tillsammans med Silje på en av Ekenäs mysiga terrasser… Och så vidare.

Jag är alltså mer än nöjd och känner att denna dag kommer jag leva på länge även om flera lediga dagar är på intåg. Det att bara glömma klockan och go with the flow är guld värt för mig! Hoppas även ni har fått njuta av dagen som varit och fått en fin start på veckan!

Mycket på gångs

Vad mer kan jag säga… Efter några psykiskt tunga veckor börjar Janet äntligen vara tillbaka till sitt gamla jag. Saker och ting börjar sakta mak reda upp sig och det känns bra att få undanstökat sådant som länge bara funnits där som en börda, sådant som helt enkelt bara måste göras liksom pappersjobb och annat mindre trevligt… En företagares liv, ni vet…

Jag har med andra ord spenderat en hel del tid framför datorn, även i studiernas tecken, vilket medfört att produktionen av blogginlägg blivit lidande. Hoppas på att vara lite flitigare här då min två veckor långa semester drar igång nästa vecka, även om jag inte kommer vara sysslolös under den heller kan jag lova. Mycket på gångs innefattar nämligen så mycket mer än bara det jag avslöjar här… Så där kort sagt kan jag bara skriva att stora svåra beslut, förändringar och nya utmaningar tar upp det mesta av denna flickas tankar just nu och stundvis känns det som om jag på sätt och vis bara blickar ut i tomma intet utan en minsta aning om vad som komma skall…

Spännande med ändå skrämmande… Alltså är det precis som det skall vara! Inte sant!?

Joakim Holmström picture

Sorg- och tragedi…

…fyllda veckor fortsätter att tumla om en. En vecka efter min morfars bortgång välsignades han den eviga vilan, men trots tårar av sorg så fällde jag även tårar av lättnad. Begravningen var ett sista farväl och hans bortgång nu definitiv. Han är och förblir för evigt borta men för evigt i våra minnen.

Samma kväll sker dock något så otäckt som kommer skaka hela Raseborg och många många fler. En tragisk händelse som slutgiltligen kostar två unga människor livet, den ene som offer för den andra, den andra som offer för sig själv. Personerna i fråga är båda bekanta ansikten, den ena mer bekant än den andra, vilket gör att en berörs ännu mer av det som skett. En har svårt att tro att det som hänt är verklighet, och den egentliga sanningen bakom kommer ingen någonsin att få veta. Det finns bara en sanning och den enda riktiga sanningen vilar nu tryggt hos dem som inte längre finns bland med oss….

Mina tankar är hos bägges anhöriga ❤

Och till er alla andra är min hälsning den att sörj inte över att ni åldras, många får inte den chansen. Uppskatta varandra och ta vara på varandra, ty vi tilldelas bara ett liv. Amen.

Att mista någon nära…

…är något som en aldrig kan vara väl förberedd på. Då jag på tisdagsmorgonen fick ett samtal av min mor med beskedet om att min morfar somnat in samma morgon var min reaktion till en början förstående, för jag var ju väl medveten om vår gamle mans läge och hälsa. Liksom ålderdomen drabbar alla hade även han som genom hela sitt liv hållit sin skyddsängel sysselsatt till slut fått kasta in handduken, 90 år gammal.

Efter det att vi med mamma bytt några ord avslutade vi samtalet och jag återvände till mina morgonsysslor, fullt inställd på att bege mig iväg till jobbet, ingen tvekan om saken. Efter ca 15 minuter av småsysslor går jag in i badrummet, sätter tandkräm på min tandborste och börjar borsta tänderna, blicken hela tiden sänkt. Plötsligt kommer jag på mig själv med att inte vid något skede efter samtalet med mamma mött min egen blick i spegelbilden, så jag tittar upp och ser mig själv rakt i ögonen i badrumsspegeln.

Det kändes liksom en explosion av känslor inom mig och sorgen jag kände var obeskrivlig samtidigt som jag kände en lättnad över att han äntligen fått lägga sig till ro… Men oberoende så var han nu borta, han som alltid funnits där, något som jag fastän jag förstod ändå hade så svårt att acceptera just där och då i den stunden! Ett liv hade tagit slut, slocknat, liksom någon blåst ut ett ljus…

Jag fixade alltså inte hela arbetsdagen… Visst gjorde jag ett tappert försök trots omständigheterna eftersom the show must go on (sägs det), tog emot några klienter, men kände hur mitt sinne bara vägde mer och mer. Från att samlat kunna diskutera med utomstående angående det skedda bröt jag i nästa stund samman med känslor och tankar som dalade såväl högt som lågt… Plötsligt kretsade alla ens tankar kring döden och mystiken kring vad det innebär. Hur kan ett liv plötsligt bara ta slut?

Jag vill hursomhelst tro att det finns ett liv efter döden, om inte på denna planet så någon annan stans i universum. Två dagar efter min familjs förlust känner jag mig milt omtumlad, överkörd, upphängd och nedsläppt… Fortfarande kommer känslorna stundvis över mig som höga hus och då vill jag bara försvinna och omge mig med tystnad och ensamhet samtidigt som jag ändå vill tala om det skedda. Har trots allt kommit så långt i denna process att jag nu kan skatta mig lycklig som såhär länge fått ha kvar den äldre generationen, inte bara i barndomen utan även i mitt unga vuxna liv.

Älskar den här bilden av min morfar och mitt gudbarn (storebror i mitten) på hans 90 års dag 25.12.2016  ❤ Trots svackande minne och många långa stunder av att vara ”mindre närvarande” var denna ”tumning” en stund av fullkomlig närvaro från hans sida. Vila i frid morfar Jöns!

Ett gott skratt…

…ger möjligtvis inte ditt liv flera dagar men det ger garanterat dina dagar mera liv! Helgen som var gav en minsann många orsaker att skratta, och igår hade jag känslan av att vara fullkomligt uppladdad på energi! A good weekend well needed helt enkelt! Bilden tagen av Sofia beskriver så bra vilken asbra lördag jag hade exempelvis då Silje fixade till med brunch och sommar fest! OM jag längtar tillbaka!!!

På sistone har mina inlägg mestadels handlat om den aktuella renoveringen och flytten… Fortsättningsvis är det det samma som upptar mitt sinne och jag kan fortfarande inte påstå att det är någon dans på rosor! Nej för helvetet heller! Så där kort och gott kan jag bara avslöja att motgångar och otrevliga överraskningar fortsatt att uppenbara sig även vid det skedet då vi äntligen flyttade in förra fredagen. Nyfiken på vad som månne hänt, varsågoda att då lyssna på morgondagens poddavsnitt av Dynamiska duon där jag delar med mig av lite smått och gott.

Hursomhelst, liksom jag och Silje även konstaterar i det kommande poddavsnittet, så förlorar en bara på att tappa humöret. Visst känns livet jobbigt ibland, och för mig råkar detta nu vara en tid då det känns som om livet gång på gång testar mig, liksom någon där uppe just nu valt att sätta Janet inför prov och se vad jag riktigt går för. Men jag säger då bara, låt det komma! Ös på allt vad du har!!! Okej, senast idag satte jag mig ner på golvet och grät som ett litet barn samtidigt som jag ringde upp mamma för att bara vråla ut hur hopplöst allt med det här förbannade huset känns… Orsak? Jo, jag höll på att bygga ihop ett MALM lådskåp från Ikea, och även om jag följde ritningarna till punkt och pricka så spikade jag visst ändå fel och råkade lyfta lite opassligt så det uppkom en liten spricka på ett ställe. För stunden kändes det helt enkelt bara så frustrerande och eftersom det ju inte är det enda som gått snett på sistone så upplever jag att min toleransnivå är rätt så låg gentemot motgångar för tillfället.

Men vet ni, det är bara att stiga upp igen och sopa av sig skiten så bär det av vidare! Och vidare för mig är just i detta nu gymmet! Att lyfta lite skrot är för mig världens bästa terapi, och eftersom min koncentrationsnivå varit väldigt låg med allt som pågått under den senaste veckan kommer jag dessutom  slå ut mina aggressioner till det gamla LesMills BodyCombat programmet. Det nya som finns nedladdat på min dator får helt enkelt vänta tills det att kaoset i nya hemmet och i mitt huvud lite lagt sig!

High five!