Sista semesterdagen…

…är här och den spenderar jag i förberedelsernas tecken! Med det menar jag att jag återgår till mina rutiner där planering och förberedelser vad gäller kosthållning och träning åter blir en del av vardagen. Eftersom jag vet att jag kommer ha en mycket arbetsdryg augustimånad så är denna typ av planering nödvändig eftersom det så lätt händer att en helt glömmer och tappar bort sig själv då det är som mest hektiskt, men har en en plan att följa så blir det hela mycket lättare. För utmaningen i det hela är ju trots allt att en ska ”orka tänka” då en redan har fullt upp med annat att tänka på, inte sant? Kan tro att detta låter bekant för mången annan, eller?

Även om jag haft två veckor semester så har jag ju inte direkt legat på latsidan under dessa veckor. Detta är trots allt inget som jag skulle tagit stress över, för något som är än mer stressande för mig är ifall det inte finns något att sysselsätta mig med! Det som jag däremot låtit mig njuta av är långa mornar och få tider att passa. Jag har sovit långa nätter men ändå vaknat tidigt bara för att få njuta av morgonstunden och fått ställa i ordning lyxiga frukostar till mig själv som jag sedan fått avnjuta i lugn och ro. Något som jag verkligen kommit att fatta tycke för under dessa lediga dagar är smoothies och således experimenterat med olika recept och på så vis funnit mina egna favoriter. Det är det som semester bland att innebär för mig, att ha tid till att prova på nya saker inom kost och träning som en sedan kan ta med sig in i vardagen för att få variation i rutinerna då de åter kommer i rullning.

IMG_0346

IMG_0457

Men utöver frukostarna kan jag med handen på hjärtat medge att jag även tagit ledigt från matlagandet så till vida att jag låtit mig njuta av läckra luncher på olika ställen här i Ekenäs. Jag har dessutom inte haft någon som helst rutin med ätandet, något som min kropp och knopp börjat reagera på så vis att kroppen känns tung, magen är svullen, jag har samlat på mig vätska och energinivån är låg. Jag anser det dock vara hälsosamt att släppa sina rutiner ibland eftersom det allt för lätt händer att en blir uttråkad och upplever sina rutiner som tyngande och tycker att ens liv bara är fyllt av en massa måsten. För just nu längtar jag bara på att få återgå till mina rutiner eftersom jag vet att min kropp minsann mår så mycket bättre av dem.

Det att jag haft en hel del att stå i med betyder ej heller att jag inte skulle njutit av att bara vara. Första semesterveckan släppte jag totalt alla måsten som jag hade cirkulerande mellan mina öron och lät mig helt enkelt bara drischa omkring. Den andra veckan kavlade jag sedan upp ärmarna och skred till verket och kan nöjt säga att jag fått massor gjort vilket känns jädrans bra! Lägenheten i Snappertuna här skurats och gjorts klar för uthyrning/försäljning, veden inför vintern har kluvits och radats för att torka, massvis med jordgubbar har jag fryst ner för att ha av under höst och vinter, mottagningen har fått ett nytt lyft och står redo för den kommande nya tjänsten som jag kommer börja erbjuda i augusti… osv osv…

Summa summarum kan jag bara skriva att jag är redo att återvända på jobb!

IMG_0427

Att nöja sig med sig själv…

… är inte alla gånger så lätt. Varför? En stor delorsak är enligt min mening att vi i våra huvuden formar upp bilden av ideal människan och hur var och en av oss upplever att en sådan människa och dens liv skulle borda se ut fysiskt, psykiskt och socialt (och för att inte nämna materiellt). Denna bild målar vi upp utgående från alla våra samhälleliga intryck, varav en utan desto mer funderingar lätt kan konstatera att de sociala medierna har en mycket stor inverkan. Hur mycket var och en sedan låter sig påverkas av denna idealiska modell av människan är beroende av den egna självbilden vilken jag beskrev i ett tidigare inlägg, alltså är det den feedback vi givits av omvärlden i samband med vår uppväxt som är avgörande för vad vi kommer ha för motståndskraft mot alla dessa intryck!

Detta inlägg kommer som en liten fortsättning på mitt förra, Mental vs. Fysisk fitness. Jag vill alltså formulera mina tankar kring att duga i ens egna ögon samt dess stora betydelse på varendaste ett val en gör, inte minst val beträffande ens egen hälsa. Liksom jag skrev i det tidigare inlägget kan ens hälsofrämjande handlingar snarare komma att liknas vid ett sätt att straffa sig själv ifall en inte med en god självkänsla som grund kommit sig för att skrida till åtgärder. Med detta menar jag alltså att en antingen kanske efter exempelvis ett läkarbesök känner sig tvingad till att genomföra vissa förändringar i sin livsstil då ens fysiska hälsa börjat svacka radikalt… Någon kan också uppleva sig vara tvingad till att börja styrketräna efter tionde besöket hos fysioterapeuten då denne för tionde gången förklarat för en att ens fysiska problem beror på svag muskulatur, alltså kommer inte enbart behandlingar ge en bestående hjälp och smärtlindring… Eller kanske ens kliv in i gym världen med alla dess bärande hälsotrender beror på bilder som flödat på ens sociala medier med intrycket av att en är mycket lyckligare ifall den är mer än vältränad (ripped) och en av alla medtävlande i någon av de olika fitness grenarna… Dessa bara som några nämnda exempel alltså.

Vad jag försöker säga är att det spelar ingen roll vad vi gör för val eller hur vi väljer att handla sålänge vi inte gör allt utgående från oss själva. Ifall inte den där självkänslan finns där som grund kommer en alltså i slut ändan inte vara något lyckligare. Det att en köper värsta vrålåket till bil kommer inte höja ens självkänsla eller göra en lyckligare… Eller det att en tränar och äter superstrikt hela tiden kommer inte heller göra en lyckligare och ej heller höja den egna självkänslan… SÅ LÄNGE SOM ens handlingar är riktade utåt, alltså en vill/har behov av att bli bekräftad av omvärlden, eller en strävar efter att bli liksom någon annan. Visst är det okej att ha förebilder, det har jag också själv, men en bör inte strikt likna sig vid eller jämföra sig med ens förebild eftersom också det är en helt annan individ som ej heller kan jämföras med någon annan. Det är just det som är orsaken till varför en aldrig uppnår ren, kär, genuin lycka vid eftersträvan att bli liksom någon annan… För en kan INTE bli som någon annan! Du kan bara vara du och bygga på ditt eget utgående från dina egna förutsättningar, egenskaper och värderingar.

Så för att lite hoppa tillbaka till de hälsofrämjande handlingarna… Hur god är i själva verket den egna självkänslan ifall en upplever det som påhopp eller nedvärderande då professionell sjukvårdspersonal uttrycker sig angående ens vikt (såväl övervikt som undervikt) eller muskelkondition (såväl undertränad som övertränad) ifall orsaken till ådragen sjukdom/skada är orsakat av just det? Vore det bättre ifall en blev tilltalad en lögn som inte skulle ge något bättre resultat, liksom du vore dömd att bära på bördan och det inte skulle finnas något en skulle kunna göra åt saken? Tyvärr finns det alldeles för många som fått ta emot sådana svar, och jag kan lova att ingen önskar få sådana besked!

Det att en efter tilldelad sanning i protest blir än mer inaktiv/överaktiv eller fortsätter med en kosthållning som kan klassas som allt annat än fördelaktig för hälsan låter i mina öron inte värst njutningsfulltHur roligt är livet ifall en går omkring med ständigt illamående, värk och hat och anser att en inte kan gå till läkaren eftersom en bara får höra en och samma lögn hela tiden? Hurrrraaaaaa!!!! Detta är det liv jag vill leva! … Eller så inte.

Jag vill nästan påstå att ifall en har en god självkänsla är en själv och ens hälsa högsta prioritet. Det betyder att en lyssnar till sin kropp och ger den vila ifall den behöver vila och ger den föda som behövs för att den ska fungera optimalt och må bra fysiskt och psykiskt. Det betyder att ifall en stärker sin självkänsla så kommer en av natur att vilja gå ner i vikt ifall det är vad som behövs för ett bättre välmående. Detta gäller även motsatsen, alltså att kunna ta paus från tränandet för att ge kroppen möjlighet till vila och läkning utan att behöva angsta för att ”tappa formen”… eller att emellan kunna välja mindre hälsosamma val i matväg framom att lämna sig utan sådana gånger då en själv inte har tillfälle att förbereda eller tillreda kosten. Allting kräver en balansgång, inte sant? För mycket eller för lite skämmer allt!

Matlådor…

…och planering av dagens kost intag är inte något enbart ämnat fitness-atleter. För mig hör förberedelser av matlådor till den alldagliga kvälls- eller morgonrutinen och med det även en översikt över dagen med förhandsbestämda måltidstider. Jag ser alltså över min dag och prickar in tider för mellanmål, lunch och middag.

Kanske att någon nu tänker ”Suck och stön, så omständigt! JAG har då minsann inte ork eller lust och allra minst tid att lägga sådär mycket tid på matlagning varje dag!!!”(?) Detta hör i alla fall till de vanligaste kommentarerna jag ofta stöter på då jag besvarar någon angående min kosthållning. En annan kommentar är ”Jag AVSKYR att laga mat!!! Det är det värsta/tråkigaste jag vet!!! I Know,  jag ljuger inte då jag säger att jag själv har haft de här tankarna en gång i tiden! Men det var innan jag visste vad jag egentligen talade om!

För som med allt annat handlar det helt enkelt om ens inställning till saker och ting och vad en är beredd att göra för att 1.Må bra och 2.Få resultat! Orsaken till att jag för x antal år sedan började intressera mig för min egen kosthållning var att jag dagligen led av trötthet och sötsug, båda tydliga tecken på näringsbrist. Allt eftersom jag läst in mig på ämnet kost och till på det studerat till kostrådgivare har jag provat och experimenterat mig fram för att idag kunna konstatera att planering och sunda kostval faller mig naturligt in. Det kräver mig ingen extra energi att fixa matlådor för det hör till min vardag, liksom att storhandla 2 gr i veckan och fixa storkok 2 gr i veckan. Det hela kräver lite planering men sparar enormt mycket tid och energi! För jag har absolut inte tid att stå och kocka en timme per dag då mina arbetsdagar ofta sträcker sig från kl.7/8/9 på morgonen till kl.20/21 på kvällarna med några enstaka hål mitt på dagarna. Matlådor och veckoplanering gör alltså min dag/vecka mycket lättare och mer avstressad eftersom jag vet att jag äter tillräckligt för att orka med arbetsdagen och mina träningspass och jag upplever resultat av att träna! Trötthet och sötsug infaller ytterst sällan, bara om jag inte ätit tillräckligt och med jämna mellanrum.

Det att en gör hälsosamma kostval handlar inte om bantning! Det handlar om att ta hand om sig själv, att värna om sin egen hälsa, något som för människan borde vara en naturlig sak för överlevnad! För än en gång är inte det viktigaste det hur en ser ut på utsidan, utan hur en känner sig!!! Full av energi vs. energi lös,  pigg vs. trött, lätt i kroppen vs. tung i kroppen, fräsch vs. ofräsch. .. Dessa fysiska känslor utgör sedan grund för våra övriga handlingar i vardagen, motivation och prestation! Det att dessutom utsidan blir formad till ens fördel är bara en bonus på vägen!

Viktnedgång vs. hälsa

Jag finner det ytterst frustrerande att läsa om alla så kallade smarta snabba Quick fix-tips angående viktminskning…Eller snarare bantning för att vara korrekt! Det är i dessa januari tider då vi bytt år och en tycker sig skymta våren någonstans där vid horisonten som detta ämne är som hetast, såväl i dam- och ungdomstidningar som på allehanda sociala medier. För efter våren kommer sommaren och då ska en ju nämnas visa sig i baddräkt på simstranden… Därför bör en gå ner i vikt…  Suck och stön tänker jag!

Varför ämnet ger mig gråa hår beror inte enbart på fixeringen kring den där siffran på vågen eller centimetrarna kring midjan, utan vem det är som hysteriskt stressar med allt detta inför sommaren. .. För viktminskning i sig är inte något negativt såtillvida att det är en åtgärd för att främja ens hälsa!!! Alltså, såtillvida att det över huvud taget finns några kilon att ta bort och med det är befogat

Tolka mig inte fel nu! Med detta skrivet menar jag absolut inte att det är idioti att lägga ”form-mål” inför sommaren eftersom målsättningar är till för att sporra och peppa en för att såväl uppnå som upprätthålla resultat! Det jag snarare vill förmedla med detta inlägg är vikten av hälsa, alltså att upplevelsen av att må bra ska väga mer än siffran på vågen!

Viktminskning i sig är i själva verket ingen större konst. Det handlar helt enkelt om att äta färre kalorier än en gör av med/förbrukar. För att ”lyckas med detta” kan du exempelvis köra en pulverdiet, äta ensidigt, alternativt sluta äta helt och hållet… Eller varför inte grovhångla med någon magsjuk så du garanterat får en ordentlig tömning och med det även snabba resultat på vågen (skämt åsido). Okej, du kommer gå ner i vikt med dessa knep… MEN, kommer du må bra? Och kommer resultatet vara bestående?

Ett andra alternativ är att minska i vikt genom att göra sundare val i vardagen! I detta fall handlar det även om att inta färre kalorier än du förbrukar men genom att äta näringsrik mat i form av rena råvaror och till på det vara mer fysiskt aktiv! Till på detta finns sen ännu ett tredje alternativ som innebär att alternativ två skulle bli ihållande, alltså gäller det att hitta rutiner som en känner att en trivs med och kan upprätthålla utan desto större ansträngning. Det som skiljer alternativ 2 och 3 åt är dock ens tänkesätt och målsättningar! I alternativ 2 ligger fokus på vikten och utseendet och en genomgår dessa livsstils förändringar för att uppnå sina mål till sommaren för att sedan kunna återgå till sina gamla vanor (=en tillfällig lösning, med andra ord). I alternativ 3 fokuserar en på sitt välmående och vill därför göra en bestående livsstils förändring och med det även uppnå bestående mål. Vilket av dessa låter mer lockande i dina öron?

En kan tycka att det första alternativet skulle vara det enklaste, i alla fall enligt vad det marknadsförs att vara. Men hur kommer det sig då att det inte kan bistå med några ihållande resultat? Kanske för att det inte är meningen att människan ska undvika att äta eftersom kroppen inte fungerar utan energi, ELLER rättare sagt, utan kalorier! Genast då kroppen registrerat att den svälter slår den på allehanda åtgärder för överlevnad, liksom sötsug, hunger och reducerad ämnesomsättning vilket bl a bidrar till en enorm trötthetskänsla… Låter inget vidare lätt att tackla i mina öron!

MEN fortfarande är det av betydelse vad vi väljer att ge vår kropp för att denna ska kunna fungera optimalt! Visst finner vi enorma skillnader mellan mat och MAT, men ifall en i huvudsak väljer att fokusera på mättande mat och med det bygga en kropp som kostar energi så kommer en ostdränkt pizza här eller en chokladstång där inte att vara jordens undergång. ..

Skulle kunna fortsätta skriva angående detta i all evighet men väljer att spara på text till kommande inlägg! I detta nu vill jag att du som läser för en stund fokuserar på hur du mår och hur du känner dig i kroppen! ? Mår kroppen bra, är du pigg, känner du dig stark och fräsch? Eller, känner du dig som en trasa, trött, uppsvullen. ..? Försök lägga ord på dina känslor och fundera, varför känns din kropp just såhär?

Att äta och träna men ändå kunna leva livet…

…är en balansgång som för många upplevs vara svår att uppnå! Inte sällan hör en efter växlingen till ett nytt år att nu j*vlar ska det ske förändringar… Detta innebär allt för ofta att målen för att ”komma i sommarform” ställts skyhöga och det hela skall komma att tas itu med snabbare än snabbt under januari-månad! Dock händer det sig att inspirationen avtar lika snabbt som den blommat upp, och varför det kan en väl då fråga sig…

En mycket vanlig orsak till att en tappar intresset i ett sådant här fall är bristen på kunskap. Frågetecknen kring vad ska jag träna, hur ska jag träna,  vad och hur mycket ska jag äta kan komma att mörklägga målet en målat upp för sig själv, varför det känns som enklaste utvägen att bara ge upp. Men alltid är det dock inte bristen på kunskap som utgör det största problemet, utan all den överflödiga information som det bara kryllar av på sociala medier. .. En försöker följa de trendigaste tipsen för att få den perfekta kroppen, vilket ganska snart kan komma att upplevas ytterst påfrestande då en konstaterar att tiden inte räcker till för 6 styrketräningspass och 7 konditionsträningspass per vecka och att bara äta kyckling med ris och broccoli är rätt så trist i längden… För så gör ju alla fitness-atleter, tror en…

Men den största orsaken till att så många i tidigt skede kastar in handduken är dock enligt min mening det ytliga tänkandet kring det hela. En söker och strävar efter mål som skall komma att innebära ytliga förändringar,  liksom en vältonad kropp, större rumpa, smalare midja, fastare lår osv osv osv… En funderar i själva verket inte på ifall knoppen och kroppens inre mår och känns bättre av en omställning i tränings- och kostvanorna! Istället läggs största uppmärksamheten till den ytliga kroppen och dess skavanker… Det att en kommer hem och kollar sin sidoprofil i spegeln och konstaterar att den där magen fortfarande finns kvar efter varendaste ett träningspass är ett destruktivt tänkesätt liksom vi alla vet men ändå ett beteende som är allt för allmänt. För att inte nämna det att en vill ha de ytliga resultaten genast med detsamma på en gång och så snabbt som möjligast möjligt då en gått inför att ändra sina vanor vad beträffar kost och träning!

Detta är ett ämne som jag tycker är värt att diskutera, varför jag valt att detta kommer få bli rubriken till föreläsningen jag kommer hålla på Active Sport Clubs öppet hus nu i lördag! Ämnet innefattar en hel massa självklarheter som konstigt nog kommit att bli oklarheter, varför jag mer än gärna vill lyfta fram en och annan sanning kring detta område och hoppas även kunna öppna upp till lite diskussion. Så ifall du råkar befinna dig i trakterna på lördag, kom då gärna med och lyssna och diskutera en timme angående Att äta och träna men ändå kunna leva livet tillsammans med mig! Och varför inte passa på att köra något träningspass på samma gång? ?? See you there!

Vem behöver en PT?

Vem kan möjligtvis vara i behov av en personlig tränare? Detta kan vara ett frågetecken som dyker upp då en stöter på reklam liknande den här ovan. Till på det kan det hända att en lätt förkastar tanken om att anlita en PT eftersom antaganden liksom jag är ju inte någon elitidrottare eller inte har jag för avsikt att börja tävla inom fitness lätt tar över.

Detta är bara några exempel på frågetecken och tankar som kan uppstå och frågor jag ställts i samband med min marknadsföring av mig själv och mina tjänster. Svaret på den inledande frågan är dock enkel: Vem som helst kan behöva anlita en personlig tränare av olika skäl.

Någon kanske bara vill komma igång med sin träning och behöver lite hjälp på traven. En annan har kanske tränat länge men har tappat inspirationen och behöver peppande hjälp samt nya idéer. Också någon som genomgått en operation eller varit länge sjuk har flera orsaker till att anlita en PT för att på ett säkert sätt jobba upp kroppen igen efter ett påfrestande nederlag MEN då rekommenderar jag att tränaren definitivt bör ha än mer kunskap och utbildning än enbart licensierad personlig tränare.

Alltså, ifall en har mål som på egen hand kan kännas svåra att nå då är det på sin plats att anlita en PT. Det kan handla om större och mindre målsättningar och utgående från dessa planerar och bygger den personliga tränaren ett individuellt program.

Din ålder spelar ej heller någon roll! Ung som gammal kan anlita en PT. Och tanken om att personlig träning endast skulle innebära träningar i en konditionssal på gymmet är ej heller sanning, utan beroende på mål och önskemål körs träningen såväl inne som ute på alla de möjliga vis! Styrka och kondition kan tränas såväl inomhus som i sol, vind och vatten.

Så ifall du funderat ifall personlig träning skulle vara något för dig för att hjälpa dig på din väg mot dina mål, tveka inte! Alla investeringar som stöder din hälsa är värda att satsa på!

Måndagslyx med ProPud

Tänkte måndagen till ära dela med mig av ett litet sundare mums alternativ till mellanmål eller kvällsmål! Jag lät mig inspireras av min föredetta arbetskollegas uppdatering på instagram där hon fixat till ett litet lyxigare mellanmål med ProPud som ingrediens, en ny favorit som numera kan hittas i var och varannan mataffär här i Ekenäs! I S-market hittar en den på kylhyllan tillsammans med bl a kvarg och skyr.

Det som gör ProPud så speciell är dess goda smak och konsistens av choklad pudding trots dess låga kaloriinnehåll (72kcal/100g) och höga proteininnehåll (10g/100g). Dessutom är det en laktosfri produkt, med såväl kolhydrat- och fettmängden mycket låg, vilket också är riktigt huippu!

Det jag fixade till ikväll kallar jag själv för en bananwrap med ProPud och frukt! Själva wrappen lagade jag av en banan, ett helt ägg samt två äggvitor som jag mixade fluffigt med en nypa salt i en mixer. Fluffet stekte jag sedan i en stekpanna med lite smör på låg värme tills dess det stelnat till en plätt. Därefter lade jag plätten på en tallrik och smetade över halva innehållet från en ProPud – burk. Till på det strödde jag över halva plätten lite solrosfrön samt några halverade vindruvor, skivad kiwi och mandarin, varpå jag vek ihop det hela till en wrap. Skulle önskat få ringla över lite kokosflingor också, men eftersom jag inte råkade ha det hemma fick det bli kanel istället!

Riktigt mumsigt på ett nyttigt vis måste jag säga! Prova du också!