Sista semesterdagen…

…är här och den spenderar jag i förberedelsernas tecken! Med det menar jag att jag återgår till mina rutiner där planering och förberedelser vad gäller kosthållning och träning åter blir en del av vardagen. Eftersom jag vet att jag kommer ha en mycket arbetsdryg augustimånad så är denna typ av planering nödvändig eftersom det så lätt händer att en helt glömmer och tappar bort sig själv då det är som mest hektiskt, men har en en plan att följa så blir det hela mycket lättare. För utmaningen i det hela är ju trots allt att en ska ”orka tänka” då en redan har fullt upp med annat att tänka på, inte sant? Kan tro att detta låter bekant för mången annan, eller?

Även om jag haft två veckor semester så har jag ju inte direkt legat på latsidan under dessa veckor. Detta är trots allt inget som jag skulle tagit stress över, för något som är än mer stressande för mig är ifall det inte finns något att sysselsätta mig med! Det som jag däremot låtit mig njuta av är långa mornar och få tider att passa. Jag har sovit långa nätter men ändå vaknat tidigt bara för att få njuta av morgonstunden och fått ställa i ordning lyxiga frukostar till mig själv som jag sedan fått avnjuta i lugn och ro. Något som jag verkligen kommit att fatta tycke för under dessa lediga dagar är smoothies och således experimenterat med olika recept och på så vis funnit mina egna favoriter. Det är det som semester bland att innebär för mig, att ha tid till att prova på nya saker inom kost och träning som en sedan kan ta med sig in i vardagen för att få variation i rutinerna då de åter kommer i rullning.

IMG_0346

IMG_0457

Men utöver frukostarna kan jag med handen på hjärtat medge att jag även tagit ledigt från matlagandet så till vida att jag låtit mig njuta av läckra luncher på olika ställen här i Ekenäs. Jag har dessutom inte haft någon som helst rutin med ätandet, något som min kropp och knopp börjat reagera på så vis att kroppen känns tung, magen är svullen, jag har samlat på mig vätska och energinivån är låg. Jag anser det dock vara hälsosamt att släppa sina rutiner ibland eftersom det allt för lätt händer att en blir uttråkad och upplever sina rutiner som tyngande och tycker att ens liv bara är fyllt av en massa måsten. För just nu längtar jag bara på att få återgå till mina rutiner eftersom jag vet att min kropp minsann mår så mycket bättre av dem.

Det att jag haft en hel del att stå i med betyder ej heller att jag inte skulle njutit av att bara vara. Första semesterveckan släppte jag totalt alla måsten som jag hade cirkulerande mellan mina öron och lät mig helt enkelt bara drischa omkring. Den andra veckan kavlade jag sedan upp ärmarna och skred till verket och kan nöjt säga att jag fått massor gjort vilket känns jädrans bra! Lägenheten i Snappertuna här skurats och gjorts klar för uthyrning/försäljning, veden inför vintern har kluvits och radats för att torka, massvis med jordgubbar har jag fryst ner för att ha av under höst och vinter, mottagningen har fått ett nytt lyft och står redo för den kommande nya tjänsten som jag kommer börja erbjuda i augusti… osv osv…

Summa summarum kan jag bara skriva att jag är redo att återvända på jobb!

IMG_0427

Hälsa och perfektion…

…är två ord som allt för ofta nämns i en och samma mening upplever jag. Som yrkesperson inom hälsobranschen upplever jag denna kombination av ord ytterst opassande, främst eftersom perfekt/perfektion är något som allt för ofta går hand i hand med känslor av stress och illamående ifall en inte håller en lämplig nivå på sin perfektionism.

Med detta menar jag nu alltså inte att det vore något fel i att vilja göra sitt bästa av allt det en går in för att göra. Med handen på hjärtat kan jag skriva att jag själv hör till de personer som inte nöjer mig med att utföra någonting till hälften bra, utan det jag gör vill jag också göra bra och stolt kunna betrakta! Det jag däremot vill föra fram med detta inlägg är att perfektion allt för ofta lägger käppar i hjulen för en istället för att pusha en framåt mot ens målsättningar… 

Kanske någon känner igen sig från att vid något skede har försökt sig på en livsstilsförändring innefattande omställningar i kost och inledande av träning. En har då från första stund kört in i förändringen med hundra på och med det använt all sin befintliga energi. En har redan då från start strävat efter perfektion, alltså har inte det minsta lilla ”felsteg” varit välkommet i denna process. Med denna strävan har således även förväntningarna varit höga, liksom resultat borde komma snabbare ifall en sköter sig perfekt, vilket ju dock inte är sanningen ifall en håller sig till verkligheten, tyvärr.

Det händer sig alltså lätt att en kastar in handduken i ett mycket tidigt skede på grund av en enorm besvikelse på sig själv och allt vad beträffar hälsa! Perfektion är givetvis okej till en viss grad vid strävan efter en bättre hälsa. Det behövs lite perfektion för att göra de omställningar som krävs för en livsstilsförändring, annars händer det sig lätt att en oftare väljer den lättare utvägen då den aningen mer utmanande vore fördelaktigare med tanke på ens målsättningar. Dock får perfektion inte komma att dominera då det kommer till hälsa, kost och träning, bara ifall ens mål är att tävla inom någon typ av fitness-gren. En kan ju då möjligen fundera vad min åsikt är gällande alla dessa olika typer av fitness-grenar som numera finns tillgängliga för vem som helst att delta i, och jag kan ärligt skriva att min åsikt är den att det inte handlar om hälsa eftersom såväl träningsmängd och kost drivs till sådana radikala nivåer som lätt kan bli mer hälsovådliga än hälsosamma.

Hälsa ska inte handla om den perfekta kroppen eller tävling! Hälsa ska handla om känslan att må bra! Och med det skrivet önskar jag er alla en riktigt skön dag och bjuder här på lite färgglada bilder från denna dags första måltid som bland annat bestod av en smoothie innehållande mango och blåbär! Somrig och fräsch enligt min smak!

IMG_0331

IMG_0333

En helt suverän dag…

…har jag minsann haft idag! Inledde min semester med en av de mest soliga och varma dagar som kommit att ge sig till känna under denna finska sommar 2017. Jag har således tagit tillfället i akt och bara ”glömt bort” sådana där viktiga saker som en i tankarna haft att en borde göra. Istället har jag njutit av hundpromenad, roat/utmanat mig med utomhusträning i trädgården, varit på fransfix, ätit en mycket sen lunch på Motellet tillsammans med mor och guddotter, avnjutit en kall en tillsammans med Silje på en av Ekenäs mysiga terrasser… Och så vidare.

Jag är alltså mer än nöjd och känner att denna dag kommer jag leva på länge även om flera lediga dagar är på intåg. Det att bara glömma klockan och go with the flow är guld värt för mig! Hoppas även ni har fått njuta av dagen som varit och fått en fin start på veckan!

Ett gott skratt…

…ger möjligtvis inte ditt liv flera dagar men det ger garanterat dina dagar mera liv! Helgen som var gav en minsann många orsaker att skratta, och igår hade jag känslan av att vara fullkomligt uppladdad på energi! A good weekend well needed helt enkelt! Bilden tagen av Sofia beskriver så bra vilken asbra lördag jag hade exempelvis då Silje fixade till med brunch och sommar fest! OM jag längtar tillbaka!!!

På sistone har mina inlägg mestadels handlat om den aktuella renoveringen och flytten… Fortsättningsvis är det det samma som upptar mitt sinne och jag kan fortfarande inte påstå att det är någon dans på rosor! Nej för helvetet heller! Så där kort och gott kan jag bara avslöja att motgångar och otrevliga överraskningar fortsatt att uppenbara sig även vid det skedet då vi äntligen flyttade in förra fredagen. Nyfiken på vad som månne hänt, varsågoda att då lyssna på morgondagens poddavsnitt av Dynamiska duon där jag delar med mig av lite smått och gott.

Hursomhelst, liksom jag och Silje även konstaterar i det kommande poddavsnittet, så förlorar en bara på att tappa humöret. Visst känns livet jobbigt ibland, och för mig råkar detta nu vara en tid då det känns som om livet gång på gång testar mig, liksom någon där uppe just nu valt att sätta Janet inför prov och se vad jag riktigt går för. Men jag säger då bara, låt det komma! Ös på allt vad du har!!! Okej, senast idag satte jag mig ner på golvet och grät som ett litet barn samtidigt som jag ringde upp mamma för att bara vråla ut hur hopplöst allt med det här förbannade huset känns… Orsak? Jo, jag höll på att bygga ihop ett MALM lådskåp från Ikea, och även om jag följde ritningarna till punkt och pricka så spikade jag visst ändå fel och råkade lyfta lite opassligt så det uppkom en liten spricka på ett ställe. För stunden kändes det helt enkelt bara så frustrerande och eftersom det ju inte är det enda som gått snett på sistone så upplever jag att min toleransnivå är rätt så låg gentemot motgångar för tillfället.

Men vet ni, det är bara att stiga upp igen och sopa av sig skiten så bär det av vidare! Och vidare för mig är just i detta nu gymmet! Att lyfta lite skrot är för mig världens bästa terapi, och eftersom min koncentrationsnivå varit väldigt låg med allt som pågått under den senaste veckan kommer jag dessutom  slå ut mina aggressioner till det gamla LesMills BodyCombat programmet. Det nya som finns nedladdat på min dator får helt enkelt vänta tills det att kaoset i nya hemmet och i mitt huvud lite lagt sig!

High five!

Fysisk styrka ett utseende?

Vänster: Naturlig / Höger: Försök till flex

Eftersom jag för en tid sedan delade bilderna på mig här ovan på instagram tänkte jag att jag även kunde bjuda på mig själv och blotta mig lite grann här på bloggen också. Varför jag så gärna vill dela med mig av dessa allt annat än tillgjorda bilder är för att visa vem jag faktiskt är rent fysiskt. En kan väll nästan kalla det den halvnakna sanningen!

Javisst, liksom säkert många redan vet är jag en av många tränings entusiaster som älskar att hålla igång fysiskt med alle handa aktiviteter, varav styrketräningen under några år varit mitt största intresse. Inte nog med det, träningen spelar dessutom en mycket stor roll i mitt jobb (såväl fysioterapi som personlig träning) som dessutom är mitt absolut främsta intresse. För mig betyder alltså träningen (och framförallt styrketräningen) så mycket mer än den där oändliga strävan efter utseendemässiga resultat, något som kan få många inom samma bransch att höja på ögonbrynen. En stor orsak är självklart mitt mindre sunda förflutna (läs: Kroppsfixering) men även min mångsidiga kunskap angående människokroppen som jag kommit att samla på mig längs med åren genom erfarenheter, jobb och studier. Träning för mig är nämligen bland annat källan till avkoppling, stresshantering och inre lugn, samtidigt som det även är stärkande för kroppen, fungerar skadeförebyggande och med rätt portionering dessutom bidrar till att hela skador. De där utseendemässiga resultaten kommer helt enkelt på köpet, och är såklart även beroende av ens kosthållning.

Vad beträffar bilderna kan ni säkert se att jag trots mitt aktiva tränande och mina sunda matvanor ändå inte ”är ägare av” exempelvis några väldefinierade magrutor. Inte ens då jag försöker flexa (bilden till höger) kan en skymta några magrutor! Är detta ett tecken på att jag inte äter sunt nog eller tränar tillräckligt… Kan den där bruden på bilden verkligen lyfta 140 kg då en inte kan skymta en endaste väldefinierad muskel??? Eller spelar verkligen det där utseendet så stor roll då det kommer till styrka och hälsa?

Jag vill med bilderna påminna er om att en persons fysiska styrka inte är beroende av hur väldefinierade muskler en har. Alla har vi olika genetiska och fysiska förutsättningar alltså har endel lättare för att bygga muskler och bränna fett än andra. De resultat någon kan uppnå på tre månader kan innebära dubbelt längre kämpande och större insatser för någon annan. Då det kommer till synliga magmuskler är det inte kanske ens möjligt för alla (åtminstone inte brudar) att ”få fram dem”, ingen skillnad hur mycket en än försöker pina de där armade absen på gymmet eller hemma. Själv är jag just en av dem som aldrig ”hittat mina” fastän jag i mitt tidigare liv gjorde ett och annat tappert försök, något som jag idag inte längre bryr mig om att ödsla min dyrbara energi på. Eftersom jag lyfter så tungt som jag lyfter i marklyft utan att behöva spänna på mig ett åtsittande bälte som hjälp för att aktivera (eller snarare ersätta) korsettens muskulatur är jag mer än säker på att jag har magmuskler så det räcker… Även om de inte syns på ytan! Dessutom fokuserar jag främst på den djupa magmuskulaturen (bålen) i min träning framom den ytliga, vilket också kan vara en orsak till att rutorna lyser med sin frånvaro.

Hursomhelst så anser jag inte fysisk styrka vara någon viss typ av utseende utan kan snarare mätas i mängden vikt en kan lyfta, dra eller pressa med antingen rå styrka eller god teknik och bålstabilitet, en stor skillnad på utföranden som jag kommer beskriva i ett senare inlägg! En bör dessutom vara medveten om att träning för en starkare kropp och träning för att forma kroppen är två helt olika målsättningar och lägger olika krav på såväl kost- som träningsupplägg. Amen!

Att nöja sig med sig själv…

… är inte alla gånger så lätt. Varför? En stor delorsak är enligt min mening att vi i våra huvuden formar upp bilden av ideal människan och hur var och en av oss upplever att en sådan människa och dens liv skulle borda se ut fysiskt, psykiskt och socialt (och för att inte nämna materiellt). Denna bild målar vi upp utgående från alla våra samhälleliga intryck, varav en utan desto mer funderingar lätt kan konstatera att de sociala medierna har en mycket stor inverkan. Hur mycket var och en sedan låter sig påverkas av denna idealiska modell av människan är beroende av den egna självbilden vilken jag beskrev i ett tidigare inlägg, alltså är det den feedback vi givits av omvärlden i samband med vår uppväxt som är avgörande för vad vi kommer ha för motståndskraft mot alla dessa intryck!

Detta inlägg kommer som en liten fortsättning på mitt förra, Mental vs. Fysisk fitness. Jag vill alltså formulera mina tankar kring att duga i ens egna ögon samt dess stora betydelse på varendaste ett val en gör, inte minst val beträffande ens egen hälsa. Liksom jag skrev i det tidigare inlägget kan ens hälsofrämjande handlingar snarare komma att liknas vid ett sätt att straffa sig själv ifall en inte med en god självkänsla som grund kommit sig för att skrida till åtgärder. Med detta menar jag alltså att en antingen kanske efter exempelvis ett läkarbesök känner sig tvingad till att genomföra vissa förändringar i sin livsstil då ens fysiska hälsa börjat svacka radikalt… Någon kan också uppleva sig vara tvingad till att börja styrketräna efter tionde besöket hos fysioterapeuten då denne för tionde gången förklarat för en att ens fysiska problem beror på svag muskulatur, alltså kommer inte enbart behandlingar ge en bestående hjälp och smärtlindring… Eller kanske ens kliv in i gym världen med alla dess bärande hälsotrender beror på bilder som flödat på ens sociala medier med intrycket av att en är mycket lyckligare ifall den är mer än vältränad (ripped) och en av alla medtävlande i någon av de olika fitness grenarna… Dessa bara som några nämnda exempel alltså.

Vad jag försöker säga är att det spelar ingen roll vad vi gör för val eller hur vi väljer att handla sålänge vi inte gör allt utgående från oss själva. Ifall inte den där självkänslan finns där som grund kommer en alltså i slut ändan inte vara något lyckligare. Det att en köper värsta vrålåket till bil kommer inte höja ens självkänsla eller göra en lyckligare… Eller det att en tränar och äter superstrikt hela tiden kommer inte heller göra en lyckligare och ej heller höja den egna självkänslan… SÅ LÄNGE SOM ens handlingar är riktade utåt, alltså en vill/har behov av att bli bekräftad av omvärlden, eller en strävar efter att bli liksom någon annan. Visst är det okej att ha förebilder, det har jag också själv, men en bör inte strikt likna sig vid eller jämföra sig med ens förebild eftersom också det är en helt annan individ som ej heller kan jämföras med någon annan. Det är just det som är orsaken till varför en aldrig uppnår ren, kär, genuin lycka vid eftersträvan att bli liksom någon annan… För en kan INTE bli som någon annan! Du kan bara vara du och bygga på ditt eget utgående från dina egna förutsättningar, egenskaper och värderingar.

Så för att lite hoppa tillbaka till de hälsofrämjande handlingarna… Hur god är i själva verket den egna självkänslan ifall en upplever det som påhopp eller nedvärderande då professionell sjukvårdspersonal uttrycker sig angående ens vikt (såväl övervikt som undervikt) eller muskelkondition (såväl undertränad som övertränad) ifall orsaken till ådragen sjukdom/skada är orsakat av just det? Vore det bättre ifall en blev tilltalad en lögn som inte skulle ge något bättre resultat, liksom du vore dömd att bära på bördan och det inte skulle finnas något en skulle kunna göra åt saken? Tyvärr finns det alldeles för många som fått ta emot sådana svar, och jag kan lova att ingen önskar få sådana besked!

Det att en efter tilldelad sanning i protest blir än mer inaktiv/överaktiv eller fortsätter med en kosthållning som kan klassas som allt annat än fördelaktig för hälsan låter i mina öron inte värst njutningsfulltHur roligt är livet ifall en går omkring med ständigt illamående, värk och hat och anser att en inte kan gå till läkaren eftersom en bara får höra en och samma lögn hela tiden? Hurrrraaaaaa!!!! Detta är det liv jag vill leva! … Eller så inte.

Jag vill nästan påstå att ifall en har en god självkänsla är en själv och ens hälsa högsta prioritet. Det betyder att en lyssnar till sin kropp och ger den vila ifall den behöver vila och ger den föda som behövs för att den ska fungera optimalt och må bra fysiskt och psykiskt. Det betyder att ifall en stärker sin självkänsla så kommer en av natur att vilja gå ner i vikt ifall det är vad som behövs för ett bättre välmående. Detta gäller även motsatsen, alltså att kunna ta paus från tränandet för att ge kroppen möjlighet till vila och läkning utan att behöva angsta för att ”tappa formen”… eller att emellan kunna välja mindre hälsosamma val i matväg framom att lämna sig utan sådana gånger då en själv inte har tillfälle att förbereda eller tillreda kosten. Allting kräver en balansgång, inte sant? För mycket eller för lite skämmer allt!

Mental vs. Fysisk fitness

Som person är jag mycket pratglad (liksom många som stött på mig säkert kan hålla med om) såväl privat som professionellt. Jag helt enkelt bara älskar att diskutera och reflektera med människor om både stora och små ämnen, detta eftersom vi alla upplever och ser olika på saker och ting. En kan lära sig så massor av andra människor, inte minst av deras personliga historier, liksom även jag kan lära och ge massor av mig ”i utbyte”. Det är det som att diskutera innebär, att ge och ta, inte att bara ge och anse att det JAG TYCKER är det enda rätta.

Även om jag jobbar inom den så kallade fitness branschen så är för mig inte de absolut viktigaste byggstenarna till ett sunt leverne träningen eller kosten. Jag förespråkar snarare mental fitness och således våra tankar och upplevelser samt förhållningssätt till oss själva och valen vi gör (bland annat…). Det räcker inte att vi bara gör någonting för att vi vet att det är det enda rätta sättet för att uppnå vissa hälsomässiga mål eller få vissa fysiska resultat med tanke på en bättre hälsa. Ofta är detta tanken vi har då vi ställer oss på startlinjen i väntan på att startskottet ska gå för det maratonlopp vi har framför oss mot en livsstils förändring. Startskottet går då du skridit till handling, exempelvis tagit kontakt med en personlig tränare eller kostrådgivare för att få hjälp med hur du ska börja träna eller vad du ska äta. Men när är du egentligen i mål? Är du i mål bara för att du nått din målvikt eller en viss fettprocent? INTE ifall du frågar mig!

I mål är du då dina val som stöder ett sunt och hälsosamt leverne kommer av ren skär vilja. Du tänker i banor som stöder dig själv och din hälsa och du upplever dig själv och din hälsa som värdefull. Det hela kommer att bli något naturligt, inte ett framkrystat måste. Det samma gäller allt annat i livet, och allt grundar det sig i självkänslan som är kärnan i allt. Var och ens mående och förhållningssätt till sig själv och livet speglar ens självkänsla. Det betyder alltså att en har funnit balans fysiskt, psykiskt och socialt och är till freds med sig själv, alltså ger inte ett uteblivet träningspass eller ett extra kex till kaffet upphov till ångest- och skuldkänslor… liksom en liten vardagsnjutning vore ett massivt felsteg som stämplar en som fet, ful och förlorare!

För att tydliggöra vill jag likna självkänslan vid murbruk. Teglen är i detta fall kosten med alla dess makro- och mikronutrienter, styrketräning, konditionsträning, rörlighetsträning, vila och så vidare… Allt som ”ett sunt leverne” och ”fysisk fitness” innebär. Men vad om du murar upp detta så kallade sunda leverne med ett murbruk som inte kommit att blandas rätt? Vad händer då? Kanske det säger krasch, boom, bang … varpå det bara är att börja mura pånytt, dock förgäves ifall en fortfarande använder samma murbruk.

Liksom fysisk kondition är även mental kondition en färskvara. Det gäller att jobba med och upprätthålla dem bägge ifall den goda konditionen ska hålla i sig. För liksom ens fysiska kondition stöter på törnar i form av sjukdomar så stöter ens mentala kondition, självkänslan, på mångt mycket mer törnar varje dag i vårt ytterst utmanande samhälle. Inte sant? Och vad hjälper det att träna och äta enligt punkt och pricka för att nå en målvikt eller målform ifall en inte kan se sig själv i ögonen i spegeln och säga ”du är värdefull, du duger som du är” ??? Sålänge en inte kan göra det kommer träningen och kosthållningen snarare vara att straffa sig själv än en god viljestyrd gärning gentemot sig själv. Detta skrivet av egen erfarenhet alltså…

To be continued…