Drömmar & tålamod 

Jag har alltid varit något av en drömmare. Mina drömmar har kunnat vara såväl stora som små men de har alltid funnits där. Drömmar, eller visioner, är något som vi alla mer eller mindre har av och jag har min egen lilla teori angående att förmågan till att drömma är avgörande för människans sätt att leva. 

Nu tänker säkert någon att Vad menar hon nu riktigt??? Och det jag menar är att drömmar tillåter oss att se möjligheter i framtiden, vilket alltså ger oss ett syfte och en mening med att ”leva livet” istället för att ”överleva livet”. Inte sant?

Detta kanske vid första åtanken kan komma att låta aningen deppigt, speciellt om en känner att en inte har några drömmar. Många väljer kanske att inte tillåta sig drömma, eller möjligtvis har en drömmar men väljer att undantränga dem med tankar som att de ändå är ouppnåeliga eller omöjliga att förverkliga av olika skäl. Men liksom jag även skrivit i tidigare inlägg så är det bara en själv som kan avgöra ifall en dröm kan komma att förverkligas eller inte. Eller hur?

I motsats till dem som inte vågar tillåta sig att drömma finns då de som vågar drömma men saknar tålamod att förverkliga sina drömmar. Det att allting skall hända genast då en slagits av första åtanken, annars är det bara slöseri med tid. Jovisst, beroende på dröm så kanske den går att förverkliga på en gång men sådant som exempelvis karriärsmässiga drömmar eller livsstils förändringar är något som kräver enormt mycket tid och engagemang. Det är något som sällan bara kommer till en, alltså kräver det att en måste jobba för att uppnå det.

Vad beträffar tålamod menar jag även hur människor lätt gör enorma satsningar och uppoffringar för att nå sina mål och förverkliga sina drömmar så snabbt som möjligt. Kosta vad det kosta vill! Vad beträffar satsningar menar jag nu inte bara ekonomiska sådana, utan även sociala uppoffringar i form av vänner och familj. Det att en lätt låter sig stängas in i sin egen lilla rymdraket med sikte mot månen, en blir självupptagen och kanske dessutom upplever sina närmaste som energi tjuvar då dessa försöker vinna din uppmärksamhet mellan varven… Vänner kan en få att förstå att en för tillfället har mycket att stå i med men aningen svårare ifall det till exempel är ens man/fru/sambo eller lilla dotter/son som kräver ens uppmärksamhet…

Min åsikt är att vägen mot målet och förverkligandet av drömmar ska vara en njutningsfull resa, alltså ska hela livet vara en njutningsfull resa. Det att en stöter på törnar som jämnar en med marken emellanåt, eller det att ens sinnesstämning varierar beroende på aktuella omständigheter är något som hör livet till. Det betyder alltså inte att livet vore något mindre njutningsfullt bara för att en någon gång nu och då har en dålig dag. Det jag menar är snarare att en måste lära sig att uppskatta det en har för stunden på vägen mot målet och se det vackra i det. Beroende på hur livet svänger kan det till och med betyda att en gör bättre i att ”ändra format” på något av ens mål, eller kanske lägga något åt sidan på hyllan och vänta för att i senare skede ta sig an det igen. För hur kul är det att sist och slutligen nå toppen av berget och konstatera att en nått sitt mål men kanske förlorat sina närmaste…?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s