Att nöja sig med sig själv…

… är inte alla gånger så lätt. Varför? En stor delorsak är enligt min mening att vi i våra huvuden formar upp bilden av ideal människan och hur var och en av oss upplever att en sådan människa och dens liv skulle borda se ut fysiskt, psykiskt och socialt (och för att inte nämna materiellt). Denna bild målar vi upp utgående från alla våra samhälleliga intryck, varav en utan desto mer funderingar lätt kan konstatera att de sociala medierna har en mycket stor inverkan. Hur mycket var och en sedan låter sig påverkas av denna idealiska modell av människan är beroende av den egna självbilden vilken jag beskrev i ett tidigare inlägg, alltså är det den feedback vi givits av omvärlden i samband med vår uppväxt som är avgörande för vad vi kommer ha för motståndskraft mot alla dessa intryck!

Detta inlägg kommer som en liten fortsättning på mitt förra, Mental vs. Fysisk fitness. Jag vill alltså formulera mina tankar kring att duga i ens egna ögon samt dess stora betydelse på varendaste ett val en gör, inte minst val beträffande ens egen hälsa. Liksom jag skrev i det tidigare inlägget kan ens hälsofrämjande handlingar snarare komma att liknas vid ett sätt att straffa sig själv ifall en inte med en god självkänsla som grund kommit sig för att skrida till åtgärder. Med detta menar jag alltså att en antingen kanske efter exempelvis ett läkarbesök känner sig tvingad till att genomföra vissa förändringar i sin livsstil då ens fysiska hälsa börjat svacka radikalt… Någon kan också uppleva sig vara tvingad till att börja styrketräna efter tionde besöket hos fysioterapeuten då denne för tionde gången förklarat för en att ens fysiska problem beror på svag muskulatur, alltså kommer inte enbart behandlingar ge en bestående hjälp och smärtlindring… Eller kanske ens kliv in i gym världen med alla dess bärande hälsotrender beror på bilder som flödat på ens sociala medier med intrycket av att en är mycket lyckligare ifall den är mer än vältränad (ripped) och en av alla medtävlande i någon av de olika fitness grenarna… Dessa bara som några nämnda exempel alltså.

Vad jag försöker säga är att det spelar ingen roll vad vi gör för val eller hur vi väljer att handla sålänge vi inte gör allt utgående från oss själva. Ifall inte den där självkänslan finns där som grund kommer en alltså i slut ändan inte vara något lyckligare. Det att en köper värsta vrålåket till bil kommer inte höja ens självkänsla eller göra en lyckligare… Eller det att en tränar och äter superstrikt hela tiden kommer inte heller göra en lyckligare och ej heller höja den egna självkänslan… SÅ LÄNGE SOM ens handlingar är riktade utåt, alltså en vill/har behov av att bli bekräftad av omvärlden, eller en strävar efter att bli liksom någon annan. Visst är det okej att ha förebilder, det har jag också själv, men en bör inte strikt likna sig vid eller jämföra sig med ens förebild eftersom också det är en helt annan individ som ej heller kan jämföras med någon annan. Det är just det som är orsaken till varför en aldrig uppnår ren, kär, genuin lycka vid eftersträvan att bli liksom någon annan… För en kan INTE bli som någon annan! Du kan bara vara du och bygga på ditt eget utgående från dina egna förutsättningar, egenskaper och värderingar.

Så för att lite hoppa tillbaka till de hälsofrämjande handlingarna… Hur god är i själva verket den egna självkänslan ifall en upplever det som påhopp eller nedvärderande då professionell sjukvårdspersonal uttrycker sig angående ens vikt (såväl övervikt som undervikt) eller muskelkondition (såväl undertränad som övertränad) ifall orsaken till ådragen sjukdom/skada är orsakat av just det? Vore det bättre ifall en blev tilltalad en lögn som inte skulle ge något bättre resultat, liksom du vore dömd att bära på bördan och det inte skulle finnas något en skulle kunna göra åt saken? Tyvärr finns det alldeles för många som fått ta emot sådana svar, och jag kan lova att ingen önskar få sådana besked!

Det att en efter tilldelad sanning i protest blir än mer inaktiv/överaktiv eller fortsätter med en kosthållning som kan klassas som allt annat än fördelaktig för hälsan låter i mina öron inte värst njutningsfulltHur roligt är livet ifall en går omkring med ständigt illamående, värk och hat och anser att en inte kan gå till läkaren eftersom en bara får höra en och samma lögn hela tiden? Hurrrraaaaaa!!!! Detta är det liv jag vill leva! … Eller så inte.

Jag vill nästan påstå att ifall en har en god självkänsla är en själv och ens hälsa högsta prioritet. Det betyder att en lyssnar till sin kropp och ger den vila ifall den behöver vila och ger den föda som behövs för att den ska fungera optimalt och må bra fysiskt och psykiskt. Det betyder att ifall en stärker sin självkänsla så kommer en av natur att vilja gå ner i vikt ifall det är vad som behövs för ett bättre välmående. Detta gäller även motsatsen, alltså att kunna ta paus från tränandet för att ge kroppen möjlighet till vila och läkning utan att behöva angsta för att ”tappa formen”… eller att emellan kunna välja mindre hälsosamma val i matväg framom att lämna sig utan sådana gånger då en själv inte har tillfälle att förbereda eller tillreda kosten. Allting kräver en balansgång, inte sant? För mycket eller för lite skämmer allt!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s