”Duktig flicka-syndrom”…

…är en så kallad diagnos som jag liksom många andra ”duktiga flickor” där ute har gemensamt. För liksom min bestie Silje så bra beskriver i sitt senaste inlägg ”prestationsprinsessan” så är det precis vad egenskaper som målmedveten, målinriktad, driftig, duktig, det att sikta högt på karriärstegen och så vidare är ett tecken på… Hon beskriver det som:

”En diagnos som innefattar det kvinnliga könet, högt presterande och ambitiösa flickor och kvinnor med för höga mål och stora krav på sig själva som slutligen träffar den omtalade väggen.”

Egenskaper som i mina öron borde ha en positiv klang klassificeras alldeles för lätt liksom något negativt i dagens samhälle. Det är inte bara en eller två gånger som jag och Silje diskuterat detta ämne och kunnat konstatera att det i själva verket är samhället med dess förväntningar och definitioner som lätt retar upp en. För trots våra stora visioner och hårda slit och släng genom livet tills dagens datum har vi ännu inte sett glimten av någon så kallad vägg… För det är ju sådana som vi som i mångas ögon ”inte tillåter oss leva livet” som borde kört in i väggen med hundra på för länge sen redan…Inte sant?

Grejen är dock den att jag vore ett mentalt vrak ifall jag inte fick ge utlopp för mina ambitioner. Jag lever för att skapa och producera och mår dåligt av att känna mig inlåst och stagnerad. Jag medger med stolthet att jag genom hela min skolgång själv haft höga krav och förväntningar på mina prestationer. Det jag går in för ger jag mitt allt, detta eftersom jag själv vill det! Upplever jag dock att mina insatser går till spillo, inte uppskattas eller tvärtom utnyttjas med en dålig baktanke tappar jag intresset helt och börjar genast söka nya möjligheter av risken att jag annars kommer gå in i väggen!!! Javisst, ni läser rätt!

Tro mig, det är inte ens drive och krav på sig själv att göra det bästa en kan i olika situationer som alltid måste vara orsaken till utbrändhet, utan snarare det att en inte får bekräftelse för sina insatser, uppbyggande feedback eller ens ett ”tack” som till slut kommer bryta ner en. Det är här en bör komma ihåg sig själv, sina mål, sitt värde, tackla dessa hinder och snarare ramma igenom den där väggen för att kunna gå vidare med hälsan i behåll. För liksom ingen kan tvingas till att göra något kan ingen heller tvingas till att INTE göra något…

Några tankar angående detta?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s