Kroppsfixering del II

Inledningsvis vill jag tacka alla som tagit sig tiden att läsa inlägget jag skrev igår, såväl bekanta som obekanta. Alla fina kommentarer och responsen jag fått betyder massor för mig, och fastän jag varken söker empati eller bekräftelse med inlägget jag skrev så känner jag ändå en oärhörd lättnad. Liksom ryggsäcken fylld av livets erfarenheter skulle blivit lättare fastän inte tommare. Visst kändes det aningen nervöst att publicera en så känslofylld text som tagit mig många timmar (och tårar) att sammanställa, för hur beskriva något i korthet som skall spegla alla mina år av skam och illamående och alla känslor kringom det? Det är nästintill omöjligt kan jag lova men känner ändå att jag lyckades nå fram med mitt budskap rätt så bra.

Men ännu har jag inte berättat klart om allt det jag har att dela med mig av från ”den där” delen av livet. Kanske att någon lade märke till att jag avslutade hela det tidigare inlägget med to be continued. .. (?) För visst vore det rätt så otroligt ifall en bara kunde sopa av axlarna och ta en lättnadens suck och vandra vidare, speciellt då det kommer till ”ett problem” som sitter mellan öronen. ..

Som jag skrev i förra inlägget så blev jag inte frisk över en natt. Fastän jag på ytan kom att tillfriskna rätt så snart då jag äntligen började tillföra kroppen den näring den behövde så tampades jag fortfarande med de där destruktiva tankarna som hela tiden ville dra mig tillbaka ner i diket. Då jag äntligen fick min mens tillbaka var naturligtvis lyckan stor men inte heller det kunde definiera mig som frisk, för fortfarande fanns de där tankarna där och gav sig till känna och gjorde mig mer sårbar och mottaglig för allt vad som hade med utseendet att göra och alla utmaningar gentemot det från omvärlden. Fastän jag totalt bojkottade vågen vid det skedet jag bestämde mig för att bli frisk så fanns ändå den där spegelbilden kvar som jag mot min vilja ständigt jämförde med andra samt med alla de där perfekta brudarna som media lyfte fram, för jämförd med mitt utseende hade jag ju alltid blivit, det var ju så det hela hade börjat… Liksom idag målade också då media och världen upp ett ideal på hur den perfekta kvinnan ska se ut och överallt tutades det ut de hetaste tipsen på hur en skulle bete sig för att få den där platta magen, runda thighta rumpan, fylliga bröst och tjockt hår. Strunt samma att modellerna endera var fotoshoppade eller hade silikonbröst och löshår, eller möjligen råkade vara en av tusen som bar på det genetiska anlaget som levde upp till de ideella förväntningarna. För ville en bli accepterad så var det det där utseendet en skulle sträva efter,  annars kunde en räkna med ett liv i ensamhet och utan framgång, för att inte nämna hur okvinnlig en kunde känna sig i jämförelse. ..

Jag minns inte precis när det var som jag slutgiltligen kom att bryta mig fri från all denna hysteri kring kroppsfixering. Möjligtvis under mina år som studerande på fysioterapi-linjen på yrkeshögskolan Arcada, trots att jag under den tiden plötsligt tyckte att jag skulle bli brunett eftersom jag absolut ansåg att jag blivit född med totalt fel hårfärg… Suck! Idag kan jag inte ens förstå hur jag så envist färgade det där håret mörkt för att istället se så mycket blekare ut, men det må väll har varit någon typ av identitetskris … Visst upplever jag att vissa tankar ännu idag hemsöker mig, men jag övervinner dem alltid eftersom jag inte ger dem utrymme att växa eftersom jag vet att jag är bra precis så som jag är. Jag vet idag vad som är rätt och fel och jag vet vad jag står för i mitt arbete som fysioterapeut och personlig tränare, och framförallt så vet jag att det minsann är andra egenskaper än mitt utseende som tagit mig dit jag är idag. Jag måste erkänna att jag inte upplever det allt för lätt att jobba inom fitness branschen, framförallt inte då ens syfte och mål är att uppmuntra till en sund och hälsosam livsstil. Fitness marknaden växer och har växt sig stor, och tyvärr så klassas i detta nu fortfarande det där utseendet viktigare än själva välmåendet. Tävlingsgrenar har växt sig stora i vilka jag allt för väl kan spegla mitt sjuka förflutna, grenar som beskrivs kräva en enorm självdisciplin… För självdisciplinerad beskrevs jag också vara då mitt kontrollbeteende var som värst. 

Mitt mål och min önskan är dock att kunna förmedla och uppmuntra till hälsa och välmående. Jag vet att det jag jobbar med idag är det jag vill fortsätta jobba med och jag strävar efter att ständigt utvecklas för att kunna ge mina kunder och klienter bästa möjliga hjälp och vägledning. Jag hoppas kunna förmedla vad hälsa och välmående på riktigt innebär enligt mig,  det att en inte bara ska göra sunda kostval och motionera/styrketräna för att uppnå en viss typ av utseende. Jag hoppas kunna uppmuntra var och en till att se till sig själv och inte jämföra sig med andra, för jag kan lova att du på det sättet aldrig kommer bli nöjd med dig själv. Jag vill uppmuntra alla till att sträva efter att bli en bättre version av sig själv istället för att bli en bättre version av någon annan, för tro mig, det är det som är hållbart i längden.

Med detta skrivet vill jag önska alla ett riktigt gott nytt år och en fin start på 2017 ❤ 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s