Äkta skräck & förtjusning 

Helgen kom och for, liksom denna måndag! Igår och idag har minsann varit två sega dagar kan jag medge, såväl fysiskt som psykiskt.

På lördagen gick Tough Viking av stapeln med start i Kaisaniemi, Helsingfors. För min del var det tredje året i rad att löpa detta lopp, och trots förtjusning så bjöd det minsann också på äkta skräck denna gång kan jag lova…

Vi var ett gäng på sex personer som löpte tillsammans. Alla kämpade och peppade varandra, och loppet förlöpte bra, fram till hindret ”Superslide”. Hindret var simpelt och gick ut på att en skulle klättra upp på en stor rutschkana som löpte ut i vattnet för att sedan simma i land. Eftersom jag varken är rädd för vatten eller höjder så tvekade jag inte det minsta,  utan klättrade upp och kastade mig nerför kanan tillsammans med de andra i mitt gäng. Dock för att uppleva ett riktigt skräckscenario…

Väl nere i vattnet som var så djupt att ingen bottnade började jag simma mot land, utan att komma någon vart! Jag simmade och simmade, provade på krålsim, ryggsim, men fortfarande plaskade jag bara på stället! Jag kände att jag bara drogs bakåt, längre ut och under vattnet, vartefter jag började gripas av panik. Jag började ropa på hjälp, så sambon samt en annan från vårt gäng som ännu var nära mig försökte dra mig mot land men utan att lyckas… Jag var som fångade av strömmen! 

Allt eftersom det rutschade ner mer och mer deltagare blev strömmen starkare där jag kämpade med att simma för brinn kära livet utan att komma någon vart. Eftersom jag gripits av panik började ganska snart orken ta slut, men fortfarande hade det inte kommit någon hjälp från övervakarna på land. Däremot hade min bror som var med och sprang och som kommit fram till landkanten lagt märke till att allt inte var som det skulle. Tillsammans med en annan teampartner började de snabbt göra andra deltagare medvetna om situationen och arrangera en mänsklig kjed ut mot oss, och det var först i detta skede som övervakarna vaknade till liv. DÅ kom äntligen bojen…

Jag fick hjälp i land och hela jag skakade av chocken som uppstått, men ganska snart pumpade adrenalinet igång och jag löpte vidare med mitt gäng. Alla sprang vi loppet till slut, och tillsammans löpte vi över mållinjen! 

Det hela slutade trots allt lyckligt, och väl hemma var det bara att löpa genom duschen och byta skrud till småkusinens och hans nyvigde frus bröllopsfest.

Trots omständigheterna gillade jag ändå banan som Tough Viking bjöd på detta år, men kan lova att de nog fått min feedback angående säkerheten! Och jo, jag kommer definitivt delta nästa år igen men definitivt också tillsammans med ett team! Tackar teamet med hela mitt hjärta för deras insats och snabba förfarande under incidenten!  Ensam är definitivt inte stark i sådana här situationer! 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s