Paus från sociala medier

Det är många som ställt mig frågan varför jag inte uppdaterat min blogg på länge. Det värmer mitt hjärta att veta att mina inlägg varit saknade, varför jag faktiskt överväger att försöka komma igång med skrivandet igen. Dock har jag för tillfället inte riktigt något storslaget på hjärnhinnan att skriva om, och några ”det här gjorde jag idag”-inlägg ödslar jag definitivt inte min tid på att skriva… Lika lite som det tilltalar mig att läsa sådana inlägg har jag intresset att skriva det samma helt enkelt… Så till vida att det inte är något riktigt extraordinärt förstås.

Det är trots allt inte bara bloggen som fått eka tyst de senaste månaderna för min del! Även övriga sociala medier av mina har under längre perioder fått stå ouppdaterade. Till en del grundar sig dessa pauser i att jag haft en hel del att stå i med sen mitt inträde som delägare på Gym1. Men främst så har jag helt ärligt kommit att känna en viss avsmak för att blotta mig socialt.

I bråda och krävande tider kan sociala medier helt enkelt komma att kännas fruktansvärt stressframkallande för min del. För tyvärr kommer en inte ifrån det faktum att en som företagare måste synas och höras stup i kvarten för att typ vara övertygande nog i sin yrkesroll eller så har en ingen chans på marknaden… Känns det i alla fall som! Men vem orkar sitta och uppdatera sina sociala medier med jobbrelaterade inlägg då redan 95% av ens dygn kretsar kring arbete? Inte jag i alla fall! Ej heller finner jag det givande att slå på ett fakesmile inför kameran för att som bildtext ljuga ihop en text om hur hög på livet jag är då jag stundvis inte haft en aning om vad det varit för veckodag, inte haft tid för egen träning eller över huvudtaget egen fritid eller kommit på mig själv med att sätta hårborsten i kylskåpet. Vem skulle jag försöka övertyga med det liksom?

För någon kan detta låta som ett bittert inlägg, men det vill jag med ens slå tillbaka. Detta är ett ärligt inlägg! Det jag kommit att skriva om här är bara en liten inblick i hur mitt liv beroende på de val jag gjort sett ut fram till det att sommarvärmen kom och lugnade ner tillvaron. Jag är mer en nöjd över allt jag lyckats åstadkomma under hösten, vinter och våren även om jag såklart önskat det vore ännu mer! Nu välkomnar jag dock sommaren med öppna armar utan några som helst förväntningar!

Summer! Surprise me!

Annonser

Life update

Känner att det är dags för en liten livsuppdatering här på bloggen… än en gång! Mycket har hänt sedan mitt senaste blogginlägg och jag har minsann inte haft tid över för varken bloggas eller poddas! Månaderna har bestått av stora beslutstaganden, stora förändringar och ännu mer arbete då jag i slutet av 2017 kom att erbjudas en enorm möjlighet att äntligen få klättra steget högre på karriärstegen, en möjlighet jag varken kunnat förutse eller drömma om i lilla Ekenäs!

Efter att alltså i november 2017 har skrivit under ett delägarkontrakt till Gym1 här i Ekenäs har min roll och med det mitt ansvar inom gymbranchen alltså förändrats en hel del, och dessa omställningar har mottagits med blandade känslor av omgivningen. I små byar liksom Ekenäs där många tror sig veta allt om alla så uppstår det väldigt ofta osakliga rykten då någon kommit att lyckas med något eller annars bara gör något oväntat eller vågat… Jag vill så gärna tro att det handlar om okunskap och missuppfattningar och inte ren och skär avundsjuka och missunnsamhet. Detta var jag dock mer än väl förberedd på vid det skedet att jag hade gjort mitt val, och visst kändes det underligt att förflytta sig från ett gym på tredje våningen till ett annat i samma hus på andra våningen. Om ni bara visste hur jag tampades med det rena skära samvetet i dessa tider, för att inte tala om separationsångesten från något som varit en stor del av mig och min vardag under tre år! Alla kära kunder, arbetskamrater…

Det känns ändå näst intill galet att jag ska behöva förklara mig själv i denna sak. Och varför jag känner att jag måste göra det beror på att rykten nått mina öron där folk bara koncentrerat sig på hur jag kunde göra som jag gjorde mot min tidigare arbetsplatsHUR KUNDE JAG FARA TILL KOKURRENTEN???

folket! Låt mig berätta HUR jag kunde göra som jag gjorde! Först och främst hade jag inte skrivit under något livsbundet avtal som gjorde att jag skulle vara skyldig att hålla mig till ett och samma ställe resten av mitt arbetsföra liv. För det andra så jobbade jag helt och hållet som privat vilket innebär att jag hyrde mitt rum där jag erbjöd fysioterapi- och massagetjänster och sålde mina tjänster som gruppinstriktör på plats… Jag själv stod för alla mina utbildningar och kurser jag avlade under denna tid samt andra utgifter länkade till arbetet. Summa sumarum var jag alltså min egen herre som bar ansvaret för att jag själv skulle överleva med min verksamhet. Jag var min egen säkerhet.

Dock hade jag under ca 1,5 år känt mig lite på villovägar i arbetslivet och kände att jag inte var nöjd med omständigheterna. Jag hade mycket egna drömmar och visioner men tyvärr inte möjligheten att förverkliga dem i den position jag då för tillfället befann mig varför jag till slut beslöt mig för att packa ihop mitt, blunda för vad allt och alla andra tyckte runtomkring och ta ett steget ut från denna otrivsamhet. För liksom var och varannan var ansvaret för mitt eget liv, min trivsel och min hälsa mitt eget, ingen annans! Jag själv måsta se till att få utlopp för mina drömmar och visioner för att inte totalt vissna bort!

Det att folk dock täcks tala om detta liksom jag var ute efter att jävlas/hämnas på någon annan får mig att må dåligt! Kan inte över huvud taget förstå hur någon ens har mage att kläcka ur sig något liknande på Ekenäs små gator, och jag kan absolut inte förstå hur någon skulle kunna tro att jag skulle göra livet så surt för mig själv! Valet jag gjorde var helt och hållet för min egen skull eftersom jag så önskade få vara del av någonting större. Varför skulle jag som ständigt jobbat för att utvecklas och ständigt utbildat mig bara stå och se på medan andra uppfyllde sina drömmar? Varför skulle jag kasta bort mitt liv bara för att med avsikt krångla till det för någon annan? Nej vet ni vad…

Visst är nyfikenheten en förmåga hos människan som hjälpt oss att utvecklas för att inte längre bara klättra i träd liksom våra älskade apsläktingar… Men oberoende behöver en inte veta allt om alla. En ska veta att det är mycket som kan bidra till att folk gör de beslut de gör och de är var och ens ensak. Är det så viktigt att alla ska veta kan det hela skrivas om på det lokala nyhetsbladet…

Med detta skrivet hoppas jag nu få tyst på ett och annat osakligt rykte där ute! Istället vill jag uppmana alla att lyssna till sig själv och sina drömmar! För ni ska veta att jag stortrivs med besluten jag tagit och jag ångrar ingenting!

Favorit i repris!

Hej på er! Det är söndag och ute skiner solen och här i Österby visar det en temperatur på närmare 17 °C!!! Hur härligt är inte det! Jag tänker därför ta en liten paus från mina studier i Hälsopromotion och dra på mig mina Reeboks för en runda i promenad spåret med Smulan! Men före det vill jag dela med mig av en liten favorit i repris!

Fysisk styrka ett utseende? är ett inlägg som jag skrev i maj och som jag faktiskt är mer än nöjd med! Det var då jag tidigare idag fick ett infall för att skriva om ett liknande ämne som jag kom på att jag visst skrivit om detta förut… Alltså väljer jag nu att dela med mig av lite gammalt istället! Var så god och läs inlägget här och njut av söndagen!

Always be proud of yourself and understand that it’s your individuality that makes you beautiful! (Mark Feehily)

Tough Viking Kaisaniemi 2017…

…är avklarat och här sitter jag idag och skriver med lindriga krigsskador. Aningen styva skuldror och lite blåmärken här och där men i det stora hela inget värt att pirra över så att säga.

Igår delade jag med mig av mina tankar och funderingar kring årets race på instagram då jag var rätt så besviken på mig själv i mångt och mycket. Nu, efter en hel del sömn och energiintag, är jag däremot inte lika missnöjd över min prestation längre. Liksom de tre föregående åren gick jag och mitt team ju faktiskt in för loppet att ta oss igenom banan och ha kul på vägen, ett mål som vi lyckades uppfylla! Trots ett evigt ösregn som höll oss nerkylda från början till slut då det öste ner såväl innan start som vid start och hela loppet igenom så avklarade vi kilometer efter kilometer med en hel del skratt, skämt och slö humor i behåll.

Varför jag igår kände mig lite nere efter loppet tror jag bestämt var orsakat av en allmän trötthet som tyngt mig hela veckan innan. Känslan av att en förkylning lurat kring hörnet men aldrig brutit ut ordentlig. Således har det varit litet av en kamp att sköta jobbet då en känt att en bara skulle vilja sova 24/7.

Jag kom även att slås av en enorm förvåning då jag gick in för det första vattenhindret i racet men blev tvungen att vika åt sidan då jag med vattnet över brösthöjd började hyperventilera och kände att kroppen bara låste sig i en typ av panikångestkänsla. Förra årets upplevelse som ni kan läsa om här hade tydligen rotat sig så kraftigt inom mig att min kropp genast började protestera då jag närmade mig en liknande situation, något jag inte alls var beredd på. Detta gjorde alltså att jag valde att avstå från superslide hindret som förra året givit mig en ”nära på att drunkna”-upplevelse trots att säkerheten kring hindret var rejält förbättrat detta år. Envis som jag är rammade jag ändå in i de övriga vattenhindren med sambon vid min sida som fick se till att jag även skulle komma upp från vattnet ifall min kropp skulle bli helt i chock. Det blev alltså en hel del av hyperventilering och känslor av panik  vilket var det som kom att äta musten av mig under loppet, men ändå sitter jag här idag med bästa energin under hela denna vecka. Tror bestämt min kropp behövde lite omskakning trots allt!

Ifall jag kommer delta nästa år är fortfarande ett frågetecken… Känner att jag i så fall verkligen vill lägga lite högre mål inför loppet och faktiskt träna för att stärka mina svagheter. Därtill skulle det vara häftigt att sträva efter att klara banan inom en viss tid för att verkligen pressa sig själv till max men ändå ha kul på vägen… Vi får se!

Här en bild av vårt team från igår! Hamstern med flätor det är jag, haha! Just efter att vi passerat mållinjen och fått vår medalj tryckte jag in en hel proteinstång i munnen eftersom jag vid detta skede var så fruktansvärt hungrig! Plötsligt stod vi framför kameran och det var nätt och jämt så jag hann stänga munnen innan fotografen meddelade att han var klar med oss… Tack för det sa jag och fortsatte tugga!

21558537_1441730869280537_2119460061886739003_n

Hej!

Mitt namn är Janet och det är jag som driver Finlands tystaste blogg…Typ!

Skämt åsido! Kände att det efter en såhär lång paus igen behövdes en inledning med en gnutta ironi. Visserligen förberedde jag er läsare (om jag har någon så att säga) indirekt på att augusti skulle komma att vara rätt så tyst beträffande bloggandet för min del, detta beroende på en hel massa jobb. Jo tamme tusan, för jobbat det har jag verkligen gjort. 

Men inget illa menat med det inte! Jag tog mig genom de bråda veckorna och kom helskinnad ut på andra sidan genom att lösa min tidsbrist på samma sätt som jag alltid gör, alltså genom att prioritera och planera mina dagar för att få vardagen att gå ihop. Bara viljan finns så är ingenting omöjligt! Eller hur! Hade dock svårt att finna tid, ro och inspiration till bloggandet, för vill ju såklart kunna producera något litet mer läsvärt… Vore även kul ifall Ni som läser delade med er av vad ni önskar läsa om… Inte sant!?

Med detta lilla inlägg välkomnar jag således hösten! Nu kör vi! 

Photo cred: Jenny Rehnström

Sista semesterdagen…

…är här och den spenderar jag i förberedelsernas tecken! Med det menar jag att jag återgår till mina rutiner där planering och förberedelser vad gäller kosthållning och träning åter blir en del av vardagen. Eftersom jag vet att jag kommer ha en mycket arbetsdryg augustimånad så är denna typ av planering nödvändig eftersom det så lätt händer att en helt glömmer och tappar bort sig själv då det är som mest hektiskt, men har en en plan att följa så blir det hela mycket lättare. För utmaningen i det hela är ju trots allt att en ska ”orka tänka” då en redan har fullt upp med annat att tänka på, inte sant? Kan tro att detta låter bekant för mången annan, eller?

Även om jag haft två veckor semester så har jag ju inte direkt legat på latsidan under dessa veckor. Detta är trots allt inget som jag skulle tagit stress över, för något som är än mer stressande för mig är ifall det inte finns något att sysselsätta mig med! Det som jag däremot låtit mig njuta av är långa mornar och få tider att passa. Jag har sovit långa nätter men ändå vaknat tidigt bara för att få njuta av morgonstunden och fått ställa i ordning lyxiga frukostar till mig själv som jag sedan fått avnjuta i lugn och ro. Något som jag verkligen kommit att fatta tycke för under dessa lediga dagar är smoothies och således experimenterat med olika recept och på så vis funnit mina egna favoriter. Det är det som semester bland att innebär för mig, att ha tid till att prova på nya saker inom kost och träning som en sedan kan ta med sig in i vardagen för att få variation i rutinerna då de åter kommer i rullning.

IMG_0346

IMG_0457

Men utöver frukostarna kan jag med handen på hjärtat medge att jag även tagit ledigt från matlagandet så till vida att jag låtit mig njuta av läckra luncher på olika ställen här i Ekenäs. Jag har dessutom inte haft någon som helst rutin med ätandet, något som min kropp och knopp börjat reagera på så vis att kroppen känns tung, magen är svullen, jag har samlat på mig vätska och energinivån är låg. Jag anser det dock vara hälsosamt att släppa sina rutiner ibland eftersom det allt för lätt händer att en blir uttråkad och upplever sina rutiner som tyngande och tycker att ens liv bara är fyllt av en massa måsten. För just nu längtar jag bara på att få återgå till mina rutiner eftersom jag vet att min kropp minsann mår så mycket bättre av dem.

Det att jag haft en hel del att stå i med betyder ej heller att jag inte skulle njutit av att bara vara. Första semesterveckan släppte jag totalt alla måsten som jag hade cirkulerande mellan mina öron och lät mig helt enkelt bara drischa omkring. Den andra veckan kavlade jag sedan upp ärmarna och skred till verket och kan nöjt säga att jag fått massor gjort vilket känns jädrans bra! Lägenheten i Snappertuna här skurats och gjorts klar för uthyrning/försäljning, veden inför vintern har kluvits och radats för att torka, massvis med jordgubbar har jag fryst ner för att ha av under höst och vinter, mottagningen har fått ett nytt lyft och står redo för den kommande nya tjänsten som jag kommer börja erbjuda i augusti… osv osv…

Summa summarum kan jag bara skriva att jag är redo att återvända på jobb!

IMG_0427

Ska Janet helt byta bransch???

Jag är bombsäker på att den frågan figurerat i en och annans huvud efter mitt lilla avslöjande igår om kvällen på såväl facebook som instagram! För den som ännu inte är medveten om min lilla nyhet kan jag därför berätta att jag i augusti kommer skola mig till att börja laga fransförlängningar… JAVISST! Du läste helt rätt!

F R A N S F Ö R L Ä N G N I N G A R!

Vill med detta inlägg dock tydliggöra ett och annat, främst för att jag mer än gärna vill dela med mig av mina planer inför hösten men även för att i ett tidigt skede säkerställa att alla får ta del av rätt information, med det menat sanningen. Rättare sagt ska ingen behöva höra till rykten som inte stämmer och till följd av det behöva grubbla kring frågetecken som uppstår! Här får ni läsa precis allt om vad jag, Janet, riktigt har på gångs!

Först och främst vill jag börja med att svara NEJ på den stora frågan angående byte av bransch. Jag har inga som helst planer på att lägga av med det som jag jobbat så hårt för att bygga upp! Jag brinner fortfarande för mitt jobb som fysioterapeut och personlig tränare och allt vad beträffar fysiskt och psykiskt välmående. Jag har redan datum fastslagna för hösten då jag kommer fortsätta fördjupa mig inom vissa specifika ämnen för dessa områden, samtidigt som jag jobbar på med fördjupande distansstudier i livsstil och hälsa. JL Fysio är min egen skapelse och mitt drömjobb. JAG ÄR JL Fysio.

Men det händer sig ibland att en känner sig tvungen att stänga en dörr för att kunna öppna en ny… Jag avslöjade i ett tidigare inlägg att jag stod inför stora svåra beslut, vilket för mig innebar att säga upp mig från Active Sport Club där jag jobbat som anställd i snart tre år. Detta är säkert också ett besked som får många att tappa hakan och genast börjar fundera vart jag nu ska ta vägen??? Och svaret på den frågan är INGENSTANS. Jag har allt sedan jag började jobba som anställd på Active även hyrt ett rum där för min privata verksamhet, alltså har det varit tre år av stenhårt arbete (och även många år före det) som såväl trogen arbetare som privatföretagare 24/7. Nu har jag dock kommit till ett skede då jag måste välja vad jag vill satsa på, alltså faller det ganska naturligt att jag väljer det privata som jag jobbat så hårt för att bygga upp och i framtiden även vill utveckla. Jag kommer alltså stanna kvar på Active Sport Club som hyresgäst och privatföretagare och fortfarande ha kvar mitt rum till höger om receptionen. Of course!!! Och JO! Jag kommer fortsätta hålla en del grupptimmar också!

Men hur i hela fridens dar har jag bestämt mig för att börja laga fransförlängningar då??? Mitt svar till det är FÖR ATT JAG VILL eftersom jag blev tillfrågad och gavs möjligheten. Jag har själv haft fransförlängningar i snart sex år (om inte sju) och har alltid fascinerats över hur de lagas men hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro att jag själv skulle börja erbjuda tjänsten! Alla som känner mig vet att jag bär på en mycket kreativ sida alltså ser jag detta som min chans att kunna baka in lite mer kreativitet i mitt arbete. Fördelen med att vara företagare är att en själv kan välja vad en vill göra, alltså betyder det att en har alla möjligheter i världen att ge utlopp för sin mångsidighet. Jag tycker det är synd ifall en definierar sig själv som en viss typ av människa, liksom en inte skulle kunna göra annat än just det en har som huvudsyssla. Istället för att begränsa sig själv tycker jag att en ska vara öppen för olika alternativ och våga prova på något helt nytt, och det är just precis vad jag kommer göra nu i höst! Det är även ett sätt för mig att hålla mitt jobb utmanande och intressant, och med variation upprätthålls även gnistan för det en gör! Det blir aldrig tråkigt!

Så nu visste ni det! Och ifall det ändå kom att uppstå frågetecken får ni jätte gärna maila era frågor till mig! Jag svarar mer än gärna!

Puss på er!